Sven-Erik Eriksson var känd som en händig, glad och humoristisk man som alltid gjorde sitt bästa.
Han växte upp i Mullsätter i Hävla. Skolåren med en del bus hos den stränga fröken Albinssonskan, berättade han gärna historier om.
Militärtjänstgöringen gjorde Sesse i Kiruna där han trivdes och uppskattade gemenskapen.
Sin blivande fru Berit träffade han hos vännerna Hans och Britt. Efter förlovningen bosatte paret sig i Adamsdal och Sesse arbetade som bergsprängare tillsammans med sin far Erik och brodern Gunnar. Bland annat gjorde firman mycket sprängarbeten i Katrineholm med omnejd.
1964 flyttade familjen till Lilldalen där Sesse och Berit blev kvar. Friluftsliv och jakt var ett stort intresse för honom men också att skriva texter och verser och berätta historier. Tillsammans med Tommy Andersson skrev han Stigtomta revy under 1980-talet och början 1990-talet, som uppskattades med glädje av många.
Berits föräldrahem, gården Stensätter, rustade Sesse med varsam hand och tog väl hand om under åren 1999-2016.
Efter tre hjärtinfarkter slutade han det tunga yrket som bergsprängare. Då ägnade han sig framförallt åt barnbarnen, gården samt jakt och friluftsliv.
Sesse har alltid arbetat hårt och ställde upp för andra. Hans främsta egenskaper var ärlighet och givmildhet kombinerat med humor och glädje.
Sesse lämnar ett stort tomrum efter sig.