Ragge föddes i Katrineholm samma år som Katrineholms Kanotklubb bildades, 1939. Redan i barndomen kom han i kontakt med kanot vid Djulöbadet, och blev snabbt en aktiv ungdomskanotist. Han tog tidigt steget över till att bli ledare, och snart blev han invald i styrelsen som kassör. Tillsammans med klubbens ordförande, gode vännen Rolf Lundström, skötte sedan Ragge klubbens ekonomi och administration i ett halvt sekel och var som en extra medlem i kanotfamiljen Lundström.
Parhästarna Rolf och Ragge tog många nya grepp och fick stora nationella och internationella arrangemang till Katrineholm och Djulösjön. 1966 kördes en ny tävlingsform, ”Velocan -66”, ett rundbanelopp på en 500 meter lång cirkelrund bana, där kanotisterna körde i par och man växlade varje varv, ungefär som i skidsprint men kortare och mer rafflande. Tävlingen samlade deltagare från hela Europa, och även Sovjetunionen. Succén följdes upp av fler nydanande tävlingar, såsom den allra första SM-veckan i kanot vilken genomfördes på Djulösjön 1978, med slutet av veckan i Nyköping. Tävlingsformen blev succé och står sig ju än i dag.
Rolf och Ragge låg också till stor del bakom den framgångsera klubben hade under 1970- och 80-talen. Verksamheten var omfattande, med många aktiva och bra ekonomi. En rad landslagskanotister fick stora framgångar, såsom exempelvis Hans-Åke Eriksson, Stefan Lindeberg, Ann-Sofie Lundström, Susanne Gunnarsson, Lars-Erik Moberg, Stefan Gustafsson, liksom Roland Carlsson, Torbjörn Thoresson och Jens Nordqvist som kom in från andra klubbar, och något senare även Niklas Helgstrand och Staffan Malmsten.
En viktig del bakom framgångarna var såklart som alltid stämningen och sammanhållningen som Rolf och Ragge till stor del skapade. En annan var ekonomin, där Ragges gärning var fantastisk. Han höll ordning på utgifter och intäkter, men jobbade även in pengar så att kanotisterna kunde resa, träna och tävla utan att framgångar behövde begränsas av ekonomiska förutsättningar. Bland annat körde Ragge och Rolf, på helt ideell bas, bingo-spel varje onsdagskväll i nästan tre decennier i Folkets hus i Katrineholm, där hela avkastningen gick till idrotten.
Ragge var en legendar redan under sin aktiva ledartid, alltid närvarande vid klubben och på tävlingar runt om i Sverige. Utöver engagemanget i kubben var han även ledamot i Svenska Kanotförbundets styrelse, också det i en tid när svensk kanot blomstrade med många OS- och VM-medaljer och mycket stark tillväxt.
När utvecklingen innebar att alltmer av idrottens ekonomi och administration lades över digitalt sade Ragge att den dag all bokföring och ekonomisk uppföljning måste ske med datorer, då slutar jag. Och det gjorde han, men fortsatte på olika sätt i klubben.
Idrott är känslor. Ragge var en snäll man, vänfast och lojal, som älskade sin sport livet ut. Han stöttade oss aktiva på ett unikt sätt, hans förmåga att känna av när stöd som bäst behövdes var väldigt fin. Många härliga minnen kommer upp från tävlingar i när och fjärran där ”Ragge” på sitt speciella sätt hjälpt till i både med och motgång, ofta både oväntat och extra fint. Upplevelserna är många.
De sista åren älskade han att visa och berätta. Det var en upplevelse att sitta tillsammans med honom, lyssna, minnas och skratta till tidningsklipp, foton och filmer. Materialet dokumenterar hans, klubbens och svenskt kanotliv under närmare ett halvt decennium. Det finns, liksom hans minne och gärning, kvar till glädje för oss alla som fortfarande finns i vår fina sport, i den anda som Ragge till så stor del var med om att skapa.
Vid sidan av kanot arbetade Ragge hela sitt liv vid SKF, Svenska Kullagerfabriken i Katrineholm. Han var en av de sista som verkligen kunde hantverket som handformare, ett yrke som i dag är sällsynt i verkstads- och stålindustrin. För Ragge var även släkten viktig. Bröderna Lennart, Sven-Erik, Bosse och Rune hade alltid en given plats i hans liv.
Kanot, med Katrineholms Kanotklubb, var en stor och viktig del i Ragges liv, en del av hans familj. Det är med sorg i våra hjärtan vi tar farväl av en genuin kanotledare som betytt så mycket för så många under så lång tid. För alla oss som fick glädjen och fördelen att ha honom som vän, ledare och kollega under många år är saknaden stor.