Katrineholms Folkets Park en augustikväll 1957. På dansbanans scen spelar den amerikanska trombonisten Jay Jay Johnson Quintet med världsberömda musiker, bl.a. Pianisten Tommy Flanagan och trummisen Elvin Jones. Framför scenen, en entusiastisk ”diggarpublik” medan den andra hälften av publiken försöker dansa. Längst fram Nisse Sandström 15 år och jag själv 12 år. En kväll som blev oförglömlig och som gav oss inspiration. Senare på natten blev det jamsession i Folkets Hus där nämnda band lirade och där Nisse gavs chans att lira på sin tenorsaxofon – succé!
Mitt eget jazzintresse började i Nisses föräldrars vedbod på Storgatan 16, där Nisse och brorsan Lasse växte upp i början av 50-talet. Vedboden fungerade som övningsplats vilket hördes i grannkvarteret. Trots tre års åldersskillnad frågade Nisse om jag ville hänga med och lyssna på en jazzskiva. Jag blev helt tänd och inspirerad, så än i dag! Nisse började med klarinett och som 14-åring med tenorsax. Dessförinnan hade vi hittat rörstumpar från ett bygge som vi blåste i och drömde …
En kväll 1958 fick jag på tv:n i Stadsparkens café uppleva när Nisse vann solistpriset i en tv-jazztävling. Hans karriär som musiker var påbörjad. Men först ett hantverksyrke med början som byggnadsmålare i Katrineholm – att försörja sig som jazzmusiker var inte ekonomiskt säkert.
Folkets Park var under vinterhalvåret danspalats på lördagskvällarna. I början av 1960-talet hände det att gästande jazzmusiker gavs möjligheter att spela i dansmusikens paus. Här minns jag speciellt när tenorsaxofonisten Stan Getz kliver upp på scenen med komp av lokala musiker, och inte minst Nisse själv, vill även nämna trummisen Roger Törnblom från Marmorbyn. Och när giganten Lasse Gullin med barytonsaxen och lokala musiker med Nisse i spetsen spelade bebop – vilken kontrast mot dansmusiken!
Den nybildade Chatrine Jazzklub som var inhyst i ett skydds/bergrum vid Talltullen, blev för mig och andra ”diggare” ett välkommet inslag. Även här jammades det med Nisse och hans musikerkompisar från Stockholm.
Nisse tillhörde nu svenska jazzeliten men arbetade fortfarande som målare. I mitten av 60-talet flyttade han med fru och barn till Sollentuna. Målarjobbet varvades med att spela med flera etablerade musiker. En av dessa var den amerikanske basisten Red Mitchell som under några år var bosatt i Stockholm. Red tog med Nisse till New York 1979 några veckor för gig på kända jazzklubbar.
Under åren som byggnadsmålare spelade Nisse in LP-skivan ”The Painter” som 1972 utsågs till Sveriges bästa jazzskiva. Hans ledande improvisationer på kända jazzlåtar finns bevarade i flera skivinspelningar med ledande jazzeliten.
Nisse värnade stolt sitt yrke som målare likaväl senare som yrkesmusiker. Hans ledande improvisationer på kända jazzlåtar finns bevarade i flera skivinspelningar med ledande jazzeliten, även med Monica Zetterlund samt med Cornelis Vreeswijk.
Utöver musiken var Nisse sedan barndomen intresserad av djur och samlade på fjärilar och skalbaggar.
Under senare åren på 80-talet flyttade Nisse till Nyköping och senare till Östergötland utanför Rejmyre där han varvade jazzmusiken med att teckna och måla, inte minst Katrineholmsmotiv. Här med detaljerade motiv på gamla hus, uthus och trädgårdar från norr i Katrineholm. Även motiv från jazzklubbar. Ett unikt bildminne, personminne och med hans gehörsminne i improvisationen.
Vi är många som minns Nisse med stor saknad. Men all inspelad musik finns ju kvar och även bildkonsten.