Visans Vänners vän och beskyddare har slutat sina dagar. 99 år är mer än en aktningsvärd ålder.
Min bekantskap med Birgit sträcker sig nästan 50 år tillbaka, då jag mötte henne som den bibliotekarie hon var till professionen. Hon var både mycket beläst och kunnig.
Några år senare korsades våra vägar igen. Denna gång i Visans Vänners regi.
Då Birgit tidigare bott i Eskilstuna, och där blivit medlem i föreningen Visans Vänner, uppmanades hon att starta en liknande förening när hon flyttade till Katrineholm. Efter en tids övervägande, bjöd hon i september 1964 hem några vänner, för att delge dem sin plan. Där fanns Gustav Wetter, Britta och Folke Läckgren, Göran Herlitz, Gunvor Ferm, Birger Furberg och Anders Lundell.
Allt sedan dess har visorna klingat kring Birgit och Visans Vänner i Katrineholm, och för detta är vi många som är otroligt tacksamma och glada, inte bara här utan i många visföreningar i Sverige. Många är vi, som kan intyga att Visan skänkt tröst och glädje i livets alla skiften.
Birgit värnade både om Visan, sina vänner, och Visans Vänner. Hon deltog ofta med diktuppläsning i våra visprogram och vid festligheter. Hon skrev föreningens historik på rimmad vers. Hon såg till att tänka på alla, och uppmanade oss även fira våra svenska vispoeter med jämna mellanrum, så att de inte skulle glömmas bort.
Hon var också den som 1976 tog initiativet till att varje år i mars fira Visans Dag i vår stad.
Då Birgit skulle fylla 90 år ville vi fira henne, och överraskade med ett eget program på Musikens Hus. Janssons frestelser fick det heta, då Sid Jansson var ciceron genom visans alla epoker.
Då Birgit inte längre var lika rörlig som tidigare, packade vi ibland en kaffekorg, tog med gitarr och visböcker och besökte henne. Det blev många glada skratt, prat om gamla minnen, och diskussioner om de gamla vispoeterna.
Så här diktade Birgit själv till känd melodi av Povel Ramel:
Och vi som en gång satte fart under skutan, vi hafver nu blivit rätt så gamla, liksom grå
men nya Visvänner dykt upp till vår glädje Nu tror vi nog Visan kan överleva här
Och får de sen barn, som gifter sig, får barn, som också sjunger visor, så kan vi simma lugnt...
Nu har den sista visan gått för Birgit.
Tack för att vi fått ha dig, tack för att alla fina stunder tillsammans.
Vi är många som minns dig med glädje, vördnad och tacksamhet.