Stora Malms kommunfullmäktige vid sitt sista sammanträde innan kommunsammanslagningen 1 januari 1971. Olle Remröd i glasögon som nr 9 från vänster.
”Ingen nämnd har blivit glömd hos klockarfar i Stora Malm”. Denna något kryptiska överskrift inleder en artikel jag hittade i kommunarkivets klippsamling för en tid sedan. Artikeln är odaterad, men av innehållet att döma torde den härröra från åren runt 1960.
Epitetet ”Klockarfar” brukar stå för en person som på ett faderligt och förtroendeingivande sätt sköter allting. En sådan person var han, polisen och socialdemokratiska politikern Olle Remröd – i sin hemkommun Stora Malm i synnerhet, men även på länsplanet.
Han föddes på trettondagen den 6 januari 1901 i Värna församling, Östergötland, men kom tidigt till Stora Malm. Under hela uppväxten var tanken att Olle skulle ta över föräldragården Remröd efter fadern Oskar Jonson. Så blev det också, men bara under ett fåtal år.
1923 blev han ombedd att ta sig an fjärdingsmannasysslan i Stora Malm och två år senare fick han tjänsten officiellt. Den gammalmodiga titeln byttes på 1940-talet ut mot det modernare poliskonstapel. Tillvaron som både bonde och rättsbetjänt blev så småningom svår att hantera, varför Olle Remröd så småningom beslöt sig för att avsluta sin lantbrukarbana och ägna sig år en karriär i uniform. Så blev det dock inte, visserligen hade han kvar polistjänsten fram till sin 60-årsdag, men andra sysslor tog minst lika stort utrymme.
Redan som barn kom Olle Remröd i kontakt med kommunpolitiken genom sin far (som på sin tid var kommunalnämndsordförande i Stora Malms kommun). Som 25-åring 1926 blev han skolkassör, ett uppdrag han behöll till 1958. Samtidigt blev han kommittéordförande i Södermanlands Brandförsäkringsbolag. Folkskolestyrelsen tillhörde han åren 1932-1958.
År 1938 blev Olle Remröd ordförande i kommunalfullmäktige, ett uppdrag han förvaltade till och med 1970, då Stora Malm upphörde som egen kommun och införlivades i Katrineholms storkommun. Han blev således den sista på den posten.
Bland övriga förtroendeuppdrag kan nämnas: ordförande i socialnämnden i 32 år, ledamot i landstinget och ordförande i dess hälso- och sjukvårdsstyrelse från 1958. Vidare var han ordförande i skogsnämnden, pensionsnämnden, byggnadsnämnden, nykterhetsnämnden med flera. Därav uttrycket ”ingen nämnd har blivit glömd” i textens början.
Olle Remröds insatser som polis var inget som märktes lika mycket utåt som han politiska värv, men skulle ändå uträttas med noggrannhet. Några egentliga brottsutredningar utförde han inte under senare delen av sin tjänstgöring i början av 1960-talet. Mest var det bötesutredningar och betalningsförelägganden. Cirka 500 sådana ärenden brukade det bli per år. Därtill kom den både tidsödande och omfattande skatteindrivningen. Till hjälp med det kamerala arbetet, som ofta skedde i hemmet hade han, vilket han ofta framhöll, ovärderlig hjälp av hustrun Margit, som han halvt på allvar, halvt på skoj kallade sin ”kamrer”.
Äldre människor som minns Remröd brukar beskriva honom som en stor, fryntlig man som aldrig hade långt till skratt, ett skratt som beskrevs vara mörkt och bullrande. Själv minns jag Olle Remröd som den ”stora farbrorn med de snälla ögonen” som jag gärna anförtrott att vakta min godispåse.
Vid årsskiftet 1970/71 då Stora Malms kommun upphörde för att fortsättningsvis ingå i Katrineholms storkommun, blev Olle Remröd 70 år och slutade med de flesta av sina offentliga uppdrag.