Strax före årsskiftet kom Josefina och Lukas Gniste till Katrineholm och Pingstkyrkan med 370 medlemmar.
– Vi är båda pastorer, men vi delar också på rollen som föreståndare. Det är kanske lite ovanligt. Men det har varit en dröm för oss att få arbeta tillsammans, säger Josefina.
De hade ingen anknytning till Katrineholm sedan tidigare.
– Men att komma till en församling är ett otroligt lätt sätt att lära känna en ny stad och nya människor, säger Lukas.
Han arbetar heltid i församlingen och Josefina halvtid. Därutöver ägnar hon sig åt musik och reser också till andra församlingar i det uppdraget. Men de styr inte allting själva. Församlingen är alltid en viktig del.
Mycket tid går också åt till att pussla ihop vardagslivet med två småbarn, Vilhelmina, 6 år och Dorothea, 2 år.
Vilhelmina har just börjat skolan och fritids och också börjat spela fotboll – något som sportintresserade Lukas är särskilt glad åt.
– Då får man hänga med och träffa andra föräldrar. Det blir ett sätt att lära känna stan genom barnen, säger han.
Båda två har arbetat som pastorer tidigare – Lukas i Smålandsstenar och Västerås, och Josefina i Trollhättan och på Frälsningsarmén i Stockholm. Det var på en pastorskonferens 2011 som de kom att träffas och sedermera bli ett par. Två år senare gifte de sig.
De hade båda längtat efter en stad av Katrineholms storlek.
– När vi var ute nu i våras och delade ut böcker till alla våra medlemmar över 70 år, så kunde vi cykla ut till nästan alla, säger Lukas.
Varje pingstförsamling är fristående och får forma sin egen verksamhet utifrån en gemensam grund.
Det som Josefina och Lukas vill göra till sitt signum på sikt är att få församlingsmedlemmarna att mötas över generationsgränserna.
– Jag vill att Dorothea ska kunna gå på gudstjänst med någon som är 85 och att de ska kunna lära känna varandra, säger hon.
Den visionen är förstås svår att förverkliga i nuläget när restriktionerna sätter hinder för kontakt.
Josefina och Lukas hann bara nätt och jämnt komma in i arbetet när corona slog till.
– Församlingens styrka är ju gemenskap och att kunna mötas. Den stora utmaningen har varit att hitta former där vi ändå kan göra det, säger Lukas.
Medlemmarna spelar också en viktig roll i att skapa gudstjänsterna.
Lösningen blev att hålla gudstjänster via Facebook och närradio.
De digitala gudstjänsterna har också nått ut till församlingsmedlemmar som inte kunde ta sig till lokalen ens före corona.
– Vi har besökare nu som inte kunnat komma till oss på många år, berättar Lukas.
Paret vill också sätta tonen i församlingen genom att själva våga visa sig öppna och sårbara.
– Vi vill inte visa upp ett perfekt äktenskap på Instagram. Vi förlorade ett barn under graviditeten och vi har velat vara öppna med det, berättar Josefina.
Att deras öppenhet varit till stöd för andra har de redan sett exempel på.
– Jag berättade det här under en predikan i en annan församling och efteråt kom en kvinna fram och sa att hon också förlorat ett barn, berättar Lukas.
Nu planerar de som bäst för höstens verksamhet och hur de ska hitta former för att mötas även om restriktionerna fortsätter. Och de har många drömmar de vill förverkliga.
– Jag vill göra ett julprojekt, som kan få utvecklas på sikt. Och jag skulle vilja driva en familjekör, där både barn och vuxna kan sjunga tillsammans, berättar Josefina.