Fru Ewe Martlands middag 1951
Fr v, runt bordet: Vivi Hjelmberg, Hans Eichinger (skymd), Göta Martland (helt skymd), H Hjelmberg, Britten Eichinger (skymd), Tage Larfors, okänd, okänd, Sonja Larfors, Ewert Martland, Svea Kindberg, K A Eriksson, Ulla Norlén, Allan Kindberg (ryggen mot).
Det är inte alltid Katrineholms-Kuriren varit den allenarådande dagstidningen i våra trakter. Tidigare hade både Norrköpingsbaserade ÖD och Tidningen Folket i Eskilstuna lokalredaktioner i Katrineholm. Denna artikel ska handla om Folket, eller mer bestämt en av tidningens lokalredaktörer genom tiderna – Ewert Martland. Under hans texter i tidningen stod dock aldrig hela namnet, utan endast signaturen Ewe.
Ewert Martland föddes mellan jul och nyår 1904 och växte upp till en genuin katrineholmare. Redan i unga år började han intressera sig för ”tidningsliv” och startade sin bana som springpojke på Katrineholms-Kuriren. Under några år var han föreståndare för biograf Rialto på Bondegatan 10. Där var han en i den glada kretsen kring ”biobröderna” Malmberg, konstnären Garmland med flera.
År 1930 kom han till tidningen Folket 1930 och två år senare blev han föreståndare för dess lokalredaktion i Katrineholm. Han efterträdde då den S-märkte riksdagsmannen Karl Andersson på posten. Ewert Martland hade en osedvanlig fallenhet för journalistyrket och hans Katrineholmskrönikor från de första åren på Folket var något som stannade i läsarens minne under lång tid. Efter hans död skrev sinaturen Freddie i Katrineholms-Kuriren att ”Han gav och tog med glatt mod och i sina bästa stunder var han verkligen en kåsör av Guds nåde”.
Så småningom fick man se allt mindre av Ewes kåserier i tidningen. Hans roll som föreståndare tog sin tid samtidigt som han hade en hel del att göra med redaktionens annonsavdelning.
Signaturen Freddie fortsätter ”men när han då och då skrev signatursaker, var det alltid ett nöje att läsa hans alster, även då humorn fick ge vika för ironin.
För den som närmare kände Ewert Martland framstod han alltid som en god kamrat och han förstod dessutom att blåsa liv i den lugna småstadstillvaron.
Dessutom kunde han lite mer på tu man hand visa upp så veka och vackra sidor att man ibland blev helt förbluffad”.
I Katrineholm togs Ewert Martlands krafter ofta i anspråk, inte minst av de fackliga organisationerna, där han vid flera tillfällen sammanställde jubileumsskrifter. Han var även ledamot i stadens polisnämnd, föreläsningsföreningen, samt Västra Sörmlands konstförening.
Redan i 45-årsåldern drabbades Ewert Martland av njursjukdom, något som 1953 tog hans liv i en ålder av endast 48 år.