Egentligen skulle Vera Brännström fira födelsedagen den 12 maj med att bjuda släkten på båtäventyr till Åland, men pandemin satte käppar i hjulet. Det tar den blivande 90-åringen med ro och även om det är lite ensligt i coronatider sysselsätter hon sig.
– Jag bakar både mat- och kaffebröd och gör stora portioner mat som jag fryser in och det tar ju sin tid. Mina barnbarn handlar åt mig och sen kan jag alltid prata genom fönstret med min dotter Viveca som bor i samma hus, berättar hon.
Vera Brännström växte upp i Tvärån i övre Norrland. Hennes far Elis Granberg arbetade i skogen och hennes mor Olga Granberg tog hand om den stora barnaskaran och hemmet.
– Vi var elva syskon, men nu är vi bara fyra kvar. Det var fattigt och eländigt i Sverige på 30-, 40-talen, men vi arrenderade ett hemman och hade tre kor, får och en gris så vi behövde aldrig vara hungriga.
Efter skolgången flyttade Vera Brännström hemifrån som 13-åring.
– Jag fick plats i en familj och fick hjälpa till med sånt som att bära vatten och ved och som 16-åring blev jag hembiträde
Som 18-åring bar det av till Koskuskulle i Gällivare kommun 1948 och där mötte hon maken Sixten Brännström.
– Han jobbade åt gruvbolaget och jag fick jobb hos LKAB med att värma och servera mat åt gruvjobbarna 1500 meter under jord. Jag åkte med arbetarvagnarna ner vid 06.00 på mornarna och hade en gruvstuga dit gubbarna kom och åt, berättar hon.
1950 gifte sig Vera och Sixten Brännström, 1951 föddes dottern Irene och 1953 kom dottern Viveca. 1963 flyttade familjen till Piteå där maken utbildade sig till ingenjör. När Sixten fick ett chefsjobb på bruket i Lesjöfors gick flyttlasset vidare till Värmland 1967.
Vera Brännström utbildade sig 1968 till hemvårdarinna, ett yrke som innebar att man hjälpte till med det praktiska och tog hand om barn om husmodern i en familj blev sjuk.
– Man måste älska människor för att klara uppdraget, men det gick bra. När det där med att föräldrar fick vara hemma med vård av sjukt barn kom så föll mitt yrke ur tiden. Det roligaste jobbet var när jag fick vikariera för föreståndarinnan på ålderdomshemmet i Lesjöfors, som hade 30 gäster. Det var mycket givande.
Vera Brännström erbjöds jobbet som biträdande föreståndarinna, men fick tacka nej då flyttlasset gick till Katrineholm 1969.
I stället fick hon jobb som hemvårdarinna i Julita och under många år arbetade hon även med terapiverksamhet på ett ålderdomshem i Vingåker. När Vera Brännström var i 55-årsåldern satte en arbetsskada punkt för yrkeslivet.
– Jag lyfte sönder ryggen och då var det slutjobbat. Jag har alltid älskat att arbeta så det var hemskt jobbigt, men jag vande mig.
1987 avled maken Sixten, men Vera Brännström har bott kvar i Katrineholm. Hon konstaterar att än så länge klarar hon hushållets bestyr på egen hand.
– Jag har ingen hjälp hemma mer än en robot som dammsuger och det är jätteskönt att slippa göra själv. Jag älskar den och har döpt den till Sture, säger hon och skrattar gott.
Fritidsintressen som har legat Vera Brännström varmt om hjärtat är dans och handarbete.
– Jag har alltid älskat att väva, sticka, virka och brodera och när barnen var små sydde och stickade jag kläder till dem. Numera ser jag för dåligt för att brodera, så mitt stora nöje är att lösa korsord. Sen brukar jag vara ute i naturen flera gånger i veckan och växlar mellan elmoppen och rullatorn.