– Jag känner inget särskilt inför själva födelsedagen, men att fylla 50 år framställs ju ofta som en magisk gräns, då det är dags att börja förverkliga sig själv, säger Henrik Wising.
När han blickar tillbaka för att hitta kärnan i sin person återkommer ständigt den omtumlande tonårstiden. Fram till att han skulle börja högstadiet på Nyhemsskolan var allt rätt bekymmerslöst.
– Det var nog i åttonde klass som det bara sa "pang". Jag fick nya vänner och blev plötsligt väldigt skoltrött. Det sammanföll med att jag upptäckte punken.
Efter att ha hört The Clash-låten "Safe European home" på radio dröjde det inte länge innan Henrik Wising, i tidiga tonåren, färgade håret rött och lade om klädstilen totalt. Genom punken förenades ett trettiotal ungdomar i Katrineholm, under det sena 1970-talet och tidiga 1980-talet. Gemenskapen öppnade deras ögon för hur världen tedde sig, på gott och på ont.
– Vi blev straffade för att vi stack ut. Ett minne som fastnat var när en medelålders man ropade "jävla svin" och spottade mot mig och min kompis när vi satt på en trappavsats på Drottninggatan.
Under tiden blev Henrik Wisings skolbetyg lidande. I stället för gymnasieplugg arbetade han via kommunens ungdomsverksamheter. Så, i de sena tonåren, ledsnade han på punkarutstyrseln.
– Jag plockade av mig uniformen, men är fortfarande punkare i själen.
Sedermera hamnade han några år på fabrik, Pumpen, där det mest spännande var att prata med arbetarna som kom från utlandet. Tids nog återvände studielustan och Henrik Wising läste upp gymnasiebetygen på Komvux.
– Där fanns det lärare som sa till mig att jag kunde bli journalist, efter att de läst några av mina skolarbeten.
Tanken på att vidareutbilda sig grodde och 1992 drogs flyttlasset till småländska Ädelfors och folkhögskolan där, ett beslut som både gav Henrik Wising en väg in till Katrineholms-Kurirens redaktion, och ledde till mötet med hans livskamrat.
– Carina gick i min klass, och att det fanns ett ömsedigt intresse mellan oss märktes tidigt, säger han om den första bekantskapen med sin nuvarande fru och kollega.
När de två blev ett par hade han just gått igenom en turbulent period. Hans egen far dog hastigt och när Henrik Wising själv skulle debutera som pappa, tog förhållandet med mamman till hans äldsta dotter slut. Hans nya relation gjorde emellertid att de händelserna blev enklare att hantera och att kraft kunde läggas på familjebildandet och skrivandet. Det senare har han dels gjort på Kuriren, i otaliga roller, dels för den egna, men numera nedlagda, musiktidningen Terrorpop.
Nuförtiden drömmer jubilaren bland annat om bli mer berest, och att bevisa för sig själv att han kan skriva en roman.
– Tiden går så fort och det finns mycket jag vill hinna göra. Men överlag vågar jag påstå att mår jag förträffligt bra och det krävs inte mycket i livet för att jag ska bli inspirerad. Och precis som när jag skriver tidningsartiklar är det ofta de små sakerna, detaljerna, som gör det.