Miss Midsommar-banderollen Marianne bar midsommarkvällen 1972.
Den ljumma kvällen 23 juni 1972 roddes 19-åriga Marianne Ericsson, numera Andersson, i en blomsterklädd eka över sjön till Östdals hage. Med en blomsterkrans i håret och klädd i gul kjol och vit blus kröntes hon till Miss Midsommar av Jan Alvenius, dåvarande Värmbols ordförande. I dag har det gått precis 50 år sedan den midsommarkvällen.
Vad är det första som du kommer att tänka på när du minns den kvällen?
– Det är nog uppmärksamheten. Och den kommer igen nu. Jag får sms och mejl varje dag av gamla vänner som sett Kurirens notiser ur arkivet. Det är helt sanslöst att det är 50 år sedan.
Efter Miss Midsommar tog Mariannes karriär fart. Hon har hela sitt yrkesliv arbetat med ekonomi och fastigheter, både som egen företagare och anställd. Nu är hon pensionerad sedan fem år tillbaka och för tre år sedan flyttade hon tillsammans med sin man från Katrineholm till Torekov i Skåne.
– Vi hann bara bo här knappt ett år innan min man gick bort så nu bor jag ensam här. Men jag trivs så bra så jag vill bo kvar här nere.
Det har nu gått 50 år sedan du blev Miss Midsommar, hur känns det?
– Det känns lite läskigt faktiskt. Jag är inte så nojig när det gäller ålder men i och med att min man gick bort måste jag nu klara mig själv. Ta hand om både hus, trädgård och ekonomi. Det är ju den skillnaden som blir när man blir ensam. Jag spelar golf flera gånger i veckan och det gör mig glad.
En resa till Mallorca, tandmodell för tandläkarhögskolan i Stockholm och uppmärksamhet var några av följderna av titeln Miss Midsommar. I dag minns Marianne, som nu är 68 år, kvällen som ett härligt minne. Men med dagens medvetenhet om vad skönhetstävlingar innebär så skulle hon inte ställa upp igen, säger hon.
– När min dotter såg era notiser i tidningen under veckan skrev hon till mig och frågade hur jag blev kvalificerad. Man skulle bara vara vacker, sa jag. Då svarade hon: "min feministiska hjärna brinner". I dag går inte den här typen av tävling hem. Men tänk för 50 år sedan, då var det inte konstigt. Det var en helt annan tid.
Ur arkivet: 19-åriga Marianne när hon kröntes till Miss Midsommar 1972.
Vad fick dig att ställa upp i tävlingen?
– Det var den kära Henry Svensson som var frilansfotograf på Kuriren en gång i tiden. Han frågade om jag ville vara med och jag tyckte att det lät spännande.
Du säger att du inte skulle ställa upp i en skönhetstävling i dag, hur tänker du kring att du ställde upp i tävlingen?
– Jag har inte ångrat mitt val för det var en jätterolig kväll men hade det kommit en liknande tävling i dag hade jag inte ställt upp. Man måste ju få vara kvalificerad på något annat än sitt utseende!
Vad skulle du säga till din dotter om hon ville ställa upp i en liknande tävling?
– Det skulle hon aldrig göra, det finns inte i hennes hjärna. Vi är så långt borta från det just nu och det är väl en himmelens tur. Ni tjejer måste ju bli mycket tuffare. Jag fyller 69 år i augusti. Det ska ju inte ta 50 år innan man blir lite tuff och får skinn på näsan. Nä fy sjutton, det är bra att tjejerna i dag har skinn på näsan och tar plats på andra sätt. Det är jätteviktigt.
Hur ska du fira midsommar i år?
– Jag ska fira midsommar här i Torekov. En tidigare arbetskamrat från Katrineholm kommer ner och vi ska cykla runt och äta god mat och titta på barnen som dansar kring midsommarstången.
Marianne Andersson idag, 50 år senare.