Ingemar Björklund ställer ner koppen och förklarar halsbandets symbolik. Han har haft en tro sedan han var barn. Korset är ett så kallat uppståndelsekors.
– Ett kors utan en gubbe på. Jesus är borta från jorden. Han finns i himlen, förklarar han enkelt och säger att tron ger en grundtrygghet i allt som händer och allt som kan hända.
– En grundtrygghet som gör att jag inte behöver vara orolig och få ångest.
Ingemar Björklund är engagerad i Pingstkyrkan och spelar trombon i den ekumeniska musikkåren. Han säger att trombonspelandet gör honom riktigt glad och kvällarna då det är dags att repa är riktiga energiinjektioner.
Tidigare jobbade Ingemar Björklund med Pingstkyrkans egen lokala tidning. Han skrev och tog bilder och tvättstugan hemma i villan fick fungera som fotolabb.
– Att skriva och uttrycka mig i skrift är roligt. Men just nu har jag inget forum för det.
Som politiskt engagerad i Kristdemokraterna har Ingemar Björklund också en vana att uttrycka sig i tal. Innevarande mandatperiod är den fjärde som han är med i kommunpolitiken.
– Jag vill vara med och påverka beslut som fattas i den mån jag kan det.
Om han kommer att fortsätta även nästa mandatperiod har han inte tagit ställning till ännu.
– Men jag kommer förmodligen att stå på torget och prata för de värderingar jag tror på.
Alla människors lika värde är en grundpelare för Ingemar Björklund och något han gärna skulle diskutera med väljare. Inte heller skulle han rygga för att ha en diskussion om det faktum att Ebba Busch Thor som första kristdemokratiska partiledaren i somras gick med i prideparaden i Stockholm.
– Hon gjorde det Kristdemokraterna står för, visade att kärleken är störst. Kärleken kan ha olika former.
Att inte alla som är troende köper den här argumentationen menar han att man får ha förståelse för.
– Människor har olika långt till att tänka om och det har inte med ålder att göra.
Den som lyssnar noga kan höra spår av en östgötsk dialekt. Både Ingemar och hans fru kommer från Finspång och de möttes i den tidigare hemorten 1964, när en krånglande rygg gjorde att Ingemar hamnade på sjukhuset. Kärlek uppstod mellan patient och sjuksköterska, och på den vägen är det. 1968 gifte de sig. Familjen har sedan vuxit med tre barn med respektive och elva barnbarn.
– Jag tycker att jag lever en dröm. Elva barnbarn som ropar efter mig och säger att de älskar mig. Det är så gott. Jag tycker om att busa med dem, säger han och berättar om sommarens vattenkrig med vattenpistoler på tomten.
Annars är han inte mycket för vapen. När det var dags för värnplikten 1967 vägrade han vapen. Vid utfrågningen förstod man att uppfattningen var välgrundad och det blev vapenfri tjänst. Han placerades på civilförsvarsanläggningen i Katrineholm och trivdes så bra att han strävade efter att få fortsätta där även efter värnplikten, vilket också blev verklighet. Tjänsten förde familjen till Katrineholm.
Många förknippar Ingemar Björklund med bilförsäljning eftersom han genom åren jobbat på en rad bilfirmor i stan och även drivit eget bilföretag.
– Det är inte säljet i sig som lockat, utan människorna.
Till 70-årsdagen har han önskat sig att göra något han gillar med människor han älskar. Därför bjuder han in till öppet hus i villan på lördag.
– Jag ser fram emot det. Jag älskar att ha mycket folk omkring mig.