Anna-Brita Anderssons far John Viklund, även kallad Johan, arbetade vid Gropptorps marmor AB. År 1937 lät han bygga ett hus i Gropptorp och flyttade från bostaden i Ålsäter, alltså två år innan samhället Marmorbyn byggdes upp för arbetarna i brottet.
Johns dotter Anna-Brita växte upp i en syskonskara på fem barn och gick i Näs skola i Gropptorp.
– På den tiden fanns även en speceriaffär i närheten, berättar hon när hon visar upp det gamla fotografiet. Bilden hittade hon i en låda i sitt fädernehem för många år sedan.
– Jag tror att bilden är tagen någon gång på 1920–1930-talen eftersom min far, som föddes 1898, vid tiden för fotograferingen redan hade gjort rekryten. Och då bör han vara i 20-årsåldern, säger Anna-Brita.
John Viklund är den mörkhårige mannen som på bilden sitter längst ner till vänster med hatten käckt på svaj.
– Det är han som är så glad "i syna", berättar Anna-Brita. Hon har själv fått höra att hon ärvt både sitt glada sätt och utseende efter sin far.
– En del av fars arbetskamrater har jag namn på. Gubben i tunnan är Oskar Wing och den som drar upp honom i håret är Filip Larsson. Längst upp, i ljus tröja, ligger Einar Gustavsson och framför honom sitter Lång-Olle Eriksson från Baggetorp. Sedan är det Klas-Leonard Karlsson som drar fingerkrok tillsammans med någon som jag inte vet namnet på, fortsätter Anna-Brita.
Trots att det är länge sedan har hon minnen från sina besök på faderns arbetsplats.
– Jag minns att de skulle göra så fina marmorblock som möjligt. Blocken sattes sedan upp i en ställning och sågades med vatten och sand till skivor. Den grönaktiga marmorn användes till golv och fönsterbänkar. Bland annat är golvet i Tallåsaulans entré därifrån. I Kolmården bröts en grönare marmor och i Närke fanns en nästan vit marmor. Ibland importerades vit marmor även från Italien.
Anna-Brita ägde tidigare en mortel gjord av marmor från Gropptorp, men den gick sönder.
– Jag vet att man även ibland gjorde skrivställ också.
– Nu hoppas jag att någon vet namnen på de övriga på bilden. Det vore roligt att få veta vilka de är.