De taktfasta rytmerna av pianot och trumman hörs redan ut i entrén. En av de Parkinsonspatienter som redan är mitt i sin FMT-behandling är John, som fick sin diagnos 2014. Den här dagen tränar han koordination och timing hos terapeut Margareta Ericsson.
– Med facit i hand kan vi konstatera att John visat symptom på Parkinsons i många år, säger hans fru Stina som väntar i rummet intill.
– Han sökte sin vårdcentral för ryggsmärtor, balansstörningar, skakningar, trötthet och alla övriga kriterier som är utmärkande för en Parkinsonssjuk. Men läkarna avfärdade honom bara med att "det får man räkna med vid din ålder, du är ju ingen ungdom längre".
För både Stina och John kom diagnosen som ett dråpslag.
– Livet förändras drastiskt även för dig som anhörig, samtidigt som du ska vara den starka. Jag visste ingenting om sjukdomen, mer än skakningarna, och att se mannen man varit tillsammans med i 55 år successivt brytas ned är svårt. Tankarna kring hur allt ska bli för oss framöver är många. Vårt älskade lantställe fick vi sälja förra året. Men nu hoppas jag att han med medicinerna och all träning kan bromsa utvecklingen, säger Stina samtidigt som John kommer ut från dagens träning.
I höstas ledde en sörmländsk ST-läkare, som ville lära sig mer kring hur gruppträningen MRR – Musikgympa, rörelse och röst – hjälper Parkinsonsdrabbade, en egen studie. Under tio veckor fick fyra patientgrupper i Katrineholm, Nyköping, Strängnäs och Eskilstuna prova på musikgympan hos FMT behandlingscenter. John var en av deltagarna, och han kände snabbt positiva effekter av övningarna.
I dag tränar John både i bassäng, på gym och hos sjukgymnast. Och bara några dagar efter att FMT fått ramavtalet med landstinget anmälde han sig hos Margareta för tio gånger funktionsinriktad musikterapi.
– Vi skulle komma ändå, även om vi fick betala allt själva. Behandling får väl kosta, bara man kan bli hjälpt, konstaterar makarna och John berättar:
– När jag först började läsa på om sjukdomen blev jag skräckslagen, diagnosen var svår att ta till sig. Men jag insåg också snart att det går rakt utför om man inte tränar.
– Nu upplever jag verkligen att det börjar hända saker, att jag gör framsteg. Förut kunde det bli lite kaos både mentalt och fysiskt, men nu kan jag fokusera bättre och får mer stabilitet på mina tankar. Och koordinationen fungerar lättare. Jag har blivit mer säker på mig själv och det känns oerhört skönt. Jag kommer även att vara med under nästa gruppträning som snart börjar i Hällby församlingshem.
– Och för mig som anhörig är det jätteroligt att vara med och träffa, prata och byta erfarenheter med andra i samma situation. Men allra bäst är att min man har blivit gladare, har fått tillbaka livsgnistan och ser mycket piggare ut igen, säger Stina.
Mångåriga FMT-terapeuterna Margareta Ericsson och Karina Larsson, som drivit sitt företag i fyra år och som kämpat länge för att få landstinget med på noterna, är oerhört glada. Även om det ramavtal som nu skrivits bara gäller under begränsad tid och för ett begränsat antal patienter. Det är helt enkelt först till kvarn som gäller. Men någon remiss behövs inte, och högkostnadskort gäller.
– Behovet är så mycket större än så här, fler patientgrupper och många barn får bevisligen stor hjälp av behandlingen. Men det är en början. Hittills har Nyköpings lasarett visat störst intresse att skicka Parkinsonspatienter till oss.
Margareta Ericssons genuina engagemang för att hjälpa Parkinsonssjuka har sin grund i att hennes pappa fick sjukdomen.
– Innan han dog sa att till mig: Maggan, det här får du aldrig sluta med. FMT ska alla Parkinsonspatienter ha.
För den som kommer privat till FMT Behandlingscenter kostar tio besök 6 250 kronor.
John och Stina heter egentligen något annat.