Minnesbordet på Lars-Ove Nedermans begravning.
Den 29 juni avled Vingåkersbon Lars-Ove Nederman, 62. Han föddes 1961, ende bror till fyra systrar: Jeanette, Tina, Marita och Marlene. Vid 1,5 års ålder förlorade han synen på grund av en sjukdom.
Som 7-åring började han på internatskolan Tomtebodaskolan i Stockholm. En lärare där, Karsten Inde, uppmuntrade honom att börja simma och det blev startskottet på hans lyckade simkarriär. 150 medaljer blev det sammanlagt, men allra högst smällde nog OS-gulden. Vid Paralympics i New York 1984 tog han guld på 100 meter bröstsim och i Seoul 1988 upprepade han bragden från New York och tog dessutom guldet på 200 meter bröstsim. Han slog också världsrekorden. Efter Seoul kommenterade han den mycket stora publiken:
"Jag hade aldrig haft så mycket publik på en olympiad som i Seoul. När det är så mycket publik hör man det även om man simmar, och det är sporrande".
Men han hade också andra intressen. Han spelade både bas och gitarr och gillade Duke Ellington, berättade han för tidningen inför sin 50-årsdag. Han arbetade ideellt i de Synskadades riksförbunds lokalföreningar i Katrineholm och Vingåker och drev på i frågor som skulle underlätta för funktionsnedsatta.
Lars-Ove Nederman med medaljsamlingen på väggen bakom sig, när tidningen träffade honom 2011.
I arbetslivet var Lars-Ove först på SKF, där han arbetade med bland annat montering och slipning. 1985 började han på Scania bussar, där han blev kvar ända till 2005. Hans arbetsuppgifter var att montera säten, vaktmästeri och posthantering.
Systrarna berättar om en händelse på Scania, när det plötsligt blev strömlöst och nattsvart. För Lars-Ove Nederman var det ingen skillnad, men arbetskamraterna hittade inte utgången. Lars-Ove bad dem ställa sig på rad så att han kunde hjälpa dem ut.
Även hemma var han hjälpsam. Hans systrar berättar att han gärna sågade ved, men att mamman sa ifrån när han ville ta motorsågen till hjälp.
Systrarna nämner hans självständighet. Han lärde sig sy på symaskin, han cyklade, gärna tandemcykel, även om systrarna ibland fuskade med trampandet när de blev trötta, och han körde traktor. Han hade stort tekniskt kunnande, både inom datorer, men också annat.
En syster skriver:
"Jag hade en vanlig cykel som styret var löst på. Det fixade Lars-Ove eftersom han var oroad att jag skulle tappa styret. Det kändes som han alltid skulle skydda och fixa farliga saker. Han var en räddande ängel så ofta. Rätt skulle det vara, och säkert. Han hade det största hjärtat av alla."