Anders Gölevik när tidningen träffade honom på jobbet 2016.
– Jag är så glad för att vi gjort saker ihop, vi har inte bara sagt att "det får vänta till pensionen", säger Marie Gölevik, vars make Anders gick bort den 20 juni.
Hon berättar om resan till Nya Zeeland för några år sedan, tillsammans med Anders son Peter och hans blivande fru Caitlin, som kommer därifrån.
– Vi var på en vingård och regnet öste ned, men på kvällen sken det upp, det var otroligt. Det blev en så fin och minnesvärd kväll för oss alla fyra.
Anders Gölevik föddes 1953 på gården Gölängen i Marsjö utanför Vingåker, lillebror till tre äldre systrar. Mamman dog tidigt, när Anders var i tonåren, och han fick tidigt hjälpa till med arbetet på gården.
– Han kunde allt om jordbruk. Vi brukade skoja när vi gick vid fälten på Djulörundan och jag bara sa något sädesslag, korn, vete, råg? Men han visste precis, säger Marie.
Efter skolgång i Vingåker och Katrineholm gick Anders polishögskolan i Stockholm och arbetade sina första år som polis där.
Med dåvarande hustrun Maria fick han tre barn: Erika, född 1981, Peter, född 1982 och Annika född 1986. Under åren i Stockholm byggde Anders en sommarstuga i Marsjö och så småningom lämnade familjen Stockholm för Katrineholm och Anders arbetade hos polisen i Katrineholm. Efter en tid hos Eskilstunapolisen började han pendla till Nyköping för arbete som biträdande chef hos gränspolisen på Skavsta.
– Det tyckte han var väldigt intressant. Det var så många från olika länder som jobbade där, det var en väldig mångfald.
Marie och Anders träffades på arbetet i början av 00-talet och flyttade ihop och gifte sig. Då blev Anders bonuspappa åt hennes två yngsta barn Lovisa och Isadora. De senare åren har också Omran, ensamkommande flyktingbarn från Eritrea, blivit en del av familjen. Efter några år som polischef i Eskilstuna tillbringade Anders Gölevik åren före pensionen som polischef i Katrineholm.
När han gick i pension 2018 sa han till tidningen att han såg fram emot att ha mer tid, bland annat till intresset golf. Men mycket annat intresserade honom också, som Lions club, där både han och Marie var engagerade. Trädgården var också ett stort intresse och paret Gölevik fick ibland kommentaren: "Jaha, det är ni som bor i villan vid den välskötta häcken!"
– Han har också alltid läst mycket, han var genuint idrottsintresserad och politiskt intresserad, säger Marie Gölevik.
I valet 2018 ställde han upp för Centerpartiet och kom in i fullmäktige i Katrineholm, där han fick uppdrag i socialnämnden.
– Han engagerade sig väldigt mycket där.
Anders Gölevik var också ordförande i Värmbols FC 2018-22 och delade sitt stora fotbollsintresse med sonen Peter.
Han fick en cancerdiagnos 2016, men Marie berättar att de kunde leva som vanligt länge. 2023 försämrades Anders och den 20 juni i år somnade han in i hemmet, omgiven av familjen.
När barnen skriver några rader var om sin pappa nämner de alla hans stora naturintresse.
"Pappa har inspirerat mig till att njuta av naturen, i form av paddelsemestrar, cykelsemestrar, fjällvandring, med allt vad det innebär, som att laga mat i stormkök och att tälta", skriver yngsta dottern Annika.
Hon fortsätter: "Pappa kunde också överraska mig. Som när han började digga Foo Fighters för att han hörde en skiva jag hade med dem och nästa sommar stod vi på en rockfestival tillsammans",
Anders Gölevik i tjänsten 2016. Åren 2015-18 var han lokalpolisområdeschef i Katrineholm.
Också Marie tycker att det sammanfattar Anders väl:
– Han var öppen för allt. Han lärde sig crawla som vuxen, han började rida, han var alltid nyfiken och ville lära sig nya saker.
Hans tidigare chef, Mikael Backman, då polisområdeschef i Sörmland, säger om sin forna medarbetare:
– Han var en ytterst trygg och god företrädare för polisen. Han åtnjöt väldigt högt förtroende hos kollegorna i Sörmland och var väldigt kompetent, stabil och förtroendeingivande. Han brann för det brottsförebyggande arbetet. Mina tankar går till hans anhöriga, han lämnar ett tomrum efter sig.
En av Anders Göleviks goda vänner var polisen Dag Hellstrand, som Anders anställde inte bara en, utan två gånger. Han berättar att de två blev vänner i bilen, när de samåkte till jobbet hos gränspolisen. Han säger om sin vän:
– Han var en stor människa, även om han inte var så stor på jorden. Han hade alltid energi i det han gjorde, han var smart, klok och inkännande. Jag tycker att han var en riktig humanist.