2000 fick jag en förfrågan från Julita Hembygdsförening om jag ville skriva om Åke som hade gått i pension från jobbet som tidningsbud i trakten. Klart jag ville. Det kom att bli en lång dag med många spännande berättelser, om människor Åke mött och allt annat som kan hända på natten och tidiga mornar.
Åkes föräldrar kom 1943, med fyra söner, från Hildersberg i Österåker till Stenkulla under Gimmersta i Julita. Det blev så småningom fem syskon, alltså fyra bröder och en flicka; Margareta, vilken nu berättat en del om brodern för mig.
När Åke slutade skolan fick han börja jobba hemma, men han gav också grannar ett handtag när så behövdes. I slutet av 1960-talet tog han över Stenkulla, nu med köttdjur eftersom det var lättast att kombinera med tidningskörandet.
Lönen var inte över sig. 28:-/dag och 28 (!) mils resa.
Jag imponerades av Åkes goda humör, trots att det måste varit tungt ibland när han fick vakna 00.30 för att åka till Eskilstuna och hämta tidningar för att sedan komma hem runt 7-8 på morgonen. Och det var bra dagar utan snöyra och halka, de andra måste varit hemska.
Motorcyklar var ett stort fritidsintresse. Åke och broder Sune åkte gärna en runda, både sommar och vinter. Vintertid sattes skidor på hojjarna och turen gick då på sjön Öljaren. Annars var resor något Åke gärna ägnade sig åt. Och långväga, som USA, Hong Kong och Nya Zeeland. En resa i tidningen Lands regi gick till Australien och då ingick besök på olika gårdar.
Min kontakt med Åke blev via julkort och chokladlåda, ”den var uppäten innan jag var ur Äsköping”, sade han skrattande när vi möttes på Ica i byn. Det var där jag oftast träffade honom.
När jag åkte med på Åkes 28-milsrunda var vi ute en dryg arbetsdag så vi hann ventilera mycket. Och jag insåg att detta var en man som brydde sig, om människor, djur och natur. Mycket uppskattad både som människa och som tidningsbud. Alltid hjälpsam och beredd att hugga i och inte rädd för besvär. Inget var omöjligt och jag hör då och då det uttrycket: inget är omöjligt, det omöjliga tar bara längre tid.
Det stämde bra på Åke. Denna mycket sociala, trevliga och vänliga man har nu lämnat oss. Kvar i syskonskaran finns bara syster Margareta med familj, samt övrig släkt. Grannar och vänner är en god granne fattigare. Vänliga medmänniskor skapar alltid tomhet när de försvinner och de är svåra att ersätta. Åke fattas oss alla.
Gunnel Malm, Julitabo
Ovan nämnda text om Åke Skytt finns i Julita Hembygdsförenings årsskrift från 2001