Anrikt hantverk i ullgarn värmer kropp och själ

Att lära sig något nytt sägs vara bra för att hålla hjärnan skärpt. Deltagarna i en kurs i tvåändsstickning sätter tankeskärpan och koncentrationen på prov när två trådar ska formas med stickornas hjälp och bli till ett användbart plagg med extra värme.

31 oktober 2017 20:00

Det är Östra Vingåkers hembygdsförening som har dragit i gång kursen, den första i tvåändsstickning i föreningens regi. Ett antal måndagsförmiddagar under hösten samlas nio deltagare, alla damer, i föreningens lokal i Värmbol. Läget invid bron till Östdals hage fägnar ögat.

‒Vi är stolta över det här. Den här kursen är full, och förmodligen kommer det att bli en till, säger Cecilia Indebetou Lennartsson som är hembygdsföreningens ordförande. Hon deltar inte i kursen, men är på plats i föreningslokalen.

Att behärska tekniken i tvåändsstickning kräver övning. Den som klarar att sticka i denna flera hundra år gamla stickteknik kan känna sig stolt och får därtill extra varmt om händerna, eller kanske fötterna.

Det är inte lätt, det förstår man av kommentarerna och de koncentrerade minerna som varvas med skratt.

‒Vi stickar och vi repar, det är vad vi gör, säger Gunborg Moberg med glimten i ögat.

På frågan hur det kommer sig att hon är med säger hon:

‒Det var ett utskick till alla medlemmar som jag fick se. Jag gick en kurs i dräktsömnad tidigare.

Lena Norman, som leder kursen tillsammans med Marianne Åstedt (inte närvarande denna dag), berättar att tvåändsstickning är en väldigt gammal stickteknik som härstammar från 1600-talet.

‒Förr gick vallflickorna och stickade med nystan i fickan. Det blev en tät stickning som höll kylan borta. Man stickade vantar, sockar och mössor. Faktiskt stickade de till och med hela plagg, säger Lena Norman, och någon kommenterar "Herregud, säg inte det!".

Det tar sin tid att åstadkomma något färdigt

‒Målet här är att alla har gjort en vante, säger Lena Norman.

Själv blev hon intresserad av tekniken när hon gick en kurs.

‒Jag tyckte det var jätteroligt. Så jag gick en kurs till. Det tar lång tid att sticka ett par vantar.

På bordet ligger vackra vantar med fina mönster i stickningen. Detaljerna är imponerande.

Marie-Louise Nyman är en av deltagarna.

‒Jag stickade jättemycket tidigare. Det här är jätteroligt, säger hon.

Det är mer av koncentration på arbetet och mindre av prat runt detta hantverksbord.

‒Vi har inte tid att prata, säger Gunn-Kari Andersson.

Betyder måndagsförmiddagarna med stickning något mer än själva kursen?

‒Det är ju en gemenskap, säger Gunn-Kari Andersson.

Intill henne sitter Anne-Marie Schyberg.

‒Jag är ju gammal Östra Vingåkerbo. Jag känner igen alla, men har inte haft kontakt förut. Man kommer hem, säger hon.

‒Hembygdsföreningen har gjort att man lärt känna mycket människor. Det blev på ett annat sätt när man slutade jobba, säger Siv Tolbäcken.

Östra Vingåkers hembygdsförening har 1500 medlemmar. Under sommarhalvåret har föreningen mycket verksamhet vid Boda kvarn.

Kursen i tvåändsstickning är en passande höstsyssla.

‒Det är jättekul att se entusiasmen för det här, säger Cecilia Indebetou Lennartsson.

På Youtube finns flera instruktionsfilmer för tvåändsstickning, till exempel denna

[youtube id="0dw224mGWYs"]

Tvåändsstickning

De äldsta fynden av tekniken visar att tvåändsstickning användes redan under 1600-talet.

Tekniken är främst känd från Dalarna, Värmland, Härjedalen och Jämtland, men också från Uppland och några av Norges östligaste fylken.

Tvåändsstickning har använts i obruten tradition ända in i nutid på vissa håll i Dalarna.

Tvåändsstickning skiljer sig från vanlig stickning främst genom att man alltid använder två trådar, även om man stickar enfärgat. Stickar man i färgmönster kan fler än två trådar användas.

Källa: Östra Vingåkers hembygdsförening

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Rosel Jern