Anders växte upp i Falköping. På 1970-talet kom han till Katrineholm som socialsekreterare. Han träffade Agneta som blev hans livskamrat.

Anders talade spanska och hade i sin ungdom verkat som volontär i Colombia. Han rekryterades 1989 till uppdraget som chef för FN:s antinarkotikabyrå i Bogota. Under fyra år arbetade han i Colombia med att försöka övertyga bönder att sluta odla kokabusken och i stället välja andra grödor samt med att kartlägga vilka organisationer FN kunde stödja ekonomiskt i landet. Under tiden i Colombia gifte han sig med Agneta och de fick sedan barnen Pelle och Felicia.

Anders sociala och politiska engagemang och hans engagemang för miljö och klimat var stort. Han ville gärna omsätta sina idéer i praktiken. Han lärde sig smida och var intresserad av att bygga energisnåla hus. Tyvärr hann han aldrig uppföra det kubbhus han planerat vid sommarstället Skomakarstugan. Anders gillade också bilar. Helst skulle det vara en Citroën C2. 

Framför allt gillade Anders människor. Anders var en generös person. Hans omtänksamhet och omsorger räckte till för många. Ett av Anders många projekt var Sörmlandspojkarna. Han tog initiativet och samlade gruppen. Sju pojkar träffades var sjunde vecka, alltid på en lördag. Mötena började med en god lunch och fortsatte med mer eller mindre förberedda inlägg och samtal om politik, om konst, om livet samt så småningom också om åldrandets förtretligheter och sjukdomar. Vi började träffas på hösten 1984 och håller fortfarande på. I slutet av juni träffades vi hos Anders vid Skomakarstugan – det var en vacker dag och blev ett fint minne av Anders. Nu har Anders gått bort. Saknaden efter vår vän är stor. Våra tankar går till Agneta och familjen.

Sörmlandspojkarna: Bengt Nordin, Erik Hellqvist, Jan-Ivar Kvickström, Klas Åmark, Knut Larsen, Mario Matteoni