Elina Bengtson och Ebba Westergren började sin vandring i Umeå och tar sig nu söderut i landet.
Det finns saker som vi tar för givna i Sverige, men som är en daglig risk för personer i andra delar av världen. Den insikten fick Ebba Westergren, från Åby, och Elina Bengtson att fundera på vad de kan göra för att bidra till förändring.
En dag förra året satt de i Ebbas internatrum på Mariannelunds folkhögskola och spånade idéer. I våras bestämde de sig för att ta tag i en av dem. En fem veckor lång vandring från norra Sverige ner mot Stockholm.
– Det går bra, vi traskar på. Vi är väl snart fem mil söder om Umeå där började i lördags eftermiddag, säger Ebba på måndagseftermiddagen.
De bestämde sig för att rikta sitt fokus mot Sydsudan, ett land rikt på olja men där en stor del av befolkningen lider av svår fattigdom. Som kvinna förväntas man ta hand om jordbruk, matförsörjning och barn.
– Vi vill uppmärksamma den humanitära krisen där. När vi hörde att kvinnor tvingas gå långa sträckor för något så grundläggande som vatten och då också utsätts för stora risker, som att drabbas av övergrepp, kände vi att vi ville kombinera att förbättra deras situation med utmaning och äventyr.
"När vi hörde att kvinnor tvingas gå långa sträckor för något så grundläggande som vatten och då också utsätts för stora risker, som att drabbas av övergrepp, kände vi att vi ville kombinera att förbättra deras situation med utmaning och äventyr."
Under vandringen belyser de situationen och samlar in pengar för att fler brunnar ska borras. Det gör de ihop med Pingstmissionens utvecklingssamarbete (PMU).
Sydsudan blev en självständig stat 2011 när Sudan klövs i en nordlig och en sydlig del efter en dramatisk folkomröstning. Befolkningen hoppades på stabilitet och trygghet efter årtionden av krig mot norra Sudan men landet präglas fortfarande av maktkamp och väpnade konflikter.
Ebba räknar med ömma fötter under de kommande veckorna. Maten lagar de i stormkök.
Det är Ebbas första vandring och hon räknar med att det kommer att bli tufft.
– Vi tror att det blir en hel del skavsår – och att myggen kommer att bli ett problem. Varken jag eller Elina är vana vandrare. Vi är beredda på att det kommer göra ont. Då får vi tänka på kvinnorna i Sydsudan.
Alla som vill kan följa dem via sociala medier.
– Människor som stöttar och hejar och tacksamheten över hur bra vi har det i Sverige kommer att motivera oss att gå lite till, säger Ebba.
– Vi vill gå så långt som möjligt på fem veckor, det är vårt mål. Vi tar en mil i taget. Och hoppas engagera andra på vägen. Vi vill inte göra det här ensamma. Vi gör det tillsammans med alla som följer och sponsrar oss.
Ebba har jobbat som volontär i Zambia och Kenya. "Jag har fått möta människor från olika länder och kulturer och sett hur olika förutsättningar vi har beroende på var vi fötts på jorden."
Dina vänner beskriver dig som äventyrslysten – och lite galen, varför?
– Det ligger väl någonting i det. Jag tycker om äventyr och utmaningar. Det är kul att testa gränser, vad man klarar av.
Tidigare har hon rest en del och bland annat arbetat som volontär i Zambia och Kenya.
– Jag har fått möta människor från olika länder och kulturer och sett hur olika förutsättningar vi har beroende på var vi fötts på jorden. När jag kom hem till Sverige igen kände jag en enorm tacksamhet. Det är den tacksamheten som också ger uttryck till att jag vill vara med och bidra till att göra jorden till en bättre plats.
Hon har läst ett år på Göteborgs universitets Globala studier där hon får lära sig mer om global rättvisa, hållbar utveckling, globalisering och makt.
– Om stora globala utmaningar och fenomen. Jag har ingen direkt framtidsplan. Jag vill lära mig mer och förstå världen, hur allt hänger samman. Hur jag kan bidra till att förändra och förbättra världen vi alla lever i.
– Det är kul att få kombinera de här visionerna med äventyr och utmaning. Att göra något praktiskt som kan förbättra situationen för andra, säger Ebba Westergren.