Konsekvenserna har exponerat kortsiktigheten i Europas nuvarande flyktingpolitik. Ingenstans ska människor lämnas skyddslösa. Speciellt inte i EU, en av världens rikaste kontinenter.
Enligt siffror från UNCHR är fler människor än någonsin, 65,3 miljoner, i dag på flykt undan krig, konflikter och förföljelse i världen. Ungefär 40 miljoner av dem är internflyktingar i sina egna hemländer, medan över 21 miljoner av dem befinner sig i ett främmande land, där de söker humanitärt skydd. Tyvärr tyder ingenting på att den geopolitiska oron i vår omgivning kommer att förändras under överskådlig tid. En liten del av dessa människor kommer till Europa.
Medlemsländernas flyktingöverenskommelse med Turkiet har lett till att antalet flyktingar har minskat när rutten över Egeiska havet har stängts. Men stängda gränser betyder inte en minskning av det mänskliga lidandet. Istället har flyktingarna fastnat i ett iskallt limbo i Grekland och på Balkan, i väntan på att krig och konflikter ska ta slut, och i väntan på politiska lösningar som vi ännu inte sett minsta spår av.
I Europaparlamentet, Ministerrådet och EU-kommissionen arbetar vi just nu med att revidera EU:s gemensamma asylsystem. Jag leder utformningen av Dublinförordningen, hörnstenen i ett fungerande asylsystem, som avgör vilket land som ska ansvara för asylprocessen för den som kommer som flykting i Europa.
En fungerande och långsiktig europeisk asylpolitik är möjlig, men för det krävs det att alla medlemsländer delar på ansvaret för de flyktingar som söker internationellt skydd i Europa.
Den som har behov av asyl i Europa ska kunna få det betydligt snabbare än i dag och de ska kunna känna sig säkra på att de får en rättssäker asylprocess i alla Europas länder, men de ska samtidigt veta att de inte har rätt att själva bestämma i vilket EU-land de ska söka asyl. Det måste vara EU i sin helhet som erbjuder skydd, inte de enskilda medlemsländerna. Migrationsverkens beslut måste respekteras och de som inte har rätt till internationellt skydd ska kunna sändas tillbaka till sitt hemland under värdiga former.
Jag kommer att ta mitt ansvar när jag leder de kommande förhandlingarna med medlemsländerna i Ministerrådet och med EU-kommissionen. Men fram till dess har vi alla ett ansvar att bidra i det akuta läget för att hjälpa våra medmänniskor. Vi i värmen måste sträcka ut en hand till våra medmänniskor som fryser. Detta är allas vår uppgift.
Cecilia Wikström (L)
Europaparlamentariker