Bara några steg från butikerna i centrala Vingåker och några hundra meter från outletområdet, ligger härbärget. I en skrubb utan dörr står Kjells säng, där han brukar sova, om ingen annan tagit platsen. Han har ingen egen nyckel till härbärget och det händer att någon annan ligger i sängen, när han kommer dit. Då får Kjell, som egentligen heter något annat, sova ute.
[bild nr="2, 3, 4, 5"]
Sedan den 19 januari i år är Kjell hemlös, då han vräkts från sin hyresrätt.
‒På lördagen efter att jag blivit vräkt var det 19 minusgrader. När det är så kallt får man försöka med åkarbrasor och gå upp och gå en sväng. Vid stationshuset sitter det en stark lampa. Den värmer några grader. Vid Sävstagården har de en stor värmepanna, där är det varmt utanför. Jag går in på tågstationen när den öppnar klockan sex på morgonen.
För några år sedan hade Kjell bostadsrätt, men i huset var det mycket spring och folk som ringde på och frågade efter sprit.
‒De ringde på mitt i natten och frågade efter brännvin.
Kjell sålde lägenheten och skaffade en hyresrätt. I hyreshuset blev det trassel med en granne. Kjell anklagar grannen för misshandel. Vid ett tillfälle, säger han, fick han knytnävsslag över båda ögonen och grannen slog av näsbenet på honom.
‒Då slog jag tillbaka och då polisanmälde han mig. Hyresvärden påstod att jag slagits.
Efter en brand i badrummet vräktes Kjell. I vräkningsbeskedet står det att Kjell inte larmat räddningstjänsten när det brann. Han känner sig orättvist behandlad och menar att han ibland ramlar ihop med yrsel, och svimmar. Det var när han svimmat som det brann i badrummet och han kunde inte larma, säger han. Han fick bara några minuter på sig att lämna lägenheten när han vräkts, säger han.
‒Jag fick varken med mig medicin eller rakhyvel. Handskarna fick jag inte heller med mig.
Nu sover han ute ibland och på härbärget ibland, men där är det många som slåss om de två sängarna som finns.
‒Det är nog ett tiotal som är utan bostad i Vingåker. Socialen har de här två sängarna på härbärget, men det gäller att komma dit i tid för det blir fullt.
I en tygkasse och en påse från Systemet bär Kjell med sig "Arkivet". Det är brev från Kronofogden, från polisen och från hyresvärden. Menyn från Humlegårdens äldreboende ligger också där.
‒Jag köper mat där. De har husmanskost och stort salladsbord. De serverar mat på helgerna också.
Maten är inte det stora problemet. Kjell har pension och kan köpa varm lagad mat varje dag. På härbärget har han också lite mat, kaviar i tub, äpplen. Där har han också tillgång till kylskåp, toalett och dusch, men inte tvättmöjligheter. Han köper nya kläder vartefter på second hand-butiken.
Kjell vill ha en lägenhet eller ett rum med kokvrå, det är drömmen. Han har alltid betalt hyran, säger han. Han har satt upp lappar i Vingåker och hoppas att artikeln i tidningen ska leda till att någon hör av sig.
‒Jag känner mig bitter. Det är inte så lätt att komma in i en lägenhet. Jag har ringt flera fastighetsägare, men allt ska vara på e-post. Det har jag inte, jag klarar inte dator. Jag har aldrig brytt mig om det där, säger han.