När yngsta sonen gick i femman/sexan så ville man i den skolan han gick på då – att han skulle använda sin mobil som ett verktyg för att det var lättare att anpassa för till exempel att lyssna på böcker. För det är ju så att en del barn/elever kan till exempel ha dyslexi och då är det bättre att använda mobilen som ett verktyg för det är eventuellt så deras framtid kommer att se ut. Mobilen är ett fruktansvärt bra hjälpmedel.
Det är här vi alla måste hjälpas åt, mobilen ska man använda för att få att rätt till sin utbildning och kunskap och för att även ha rätten till att använda alla tillgängliga verktyg.
Men när mobilen blir till ett vapen, alltså för att på sociala medier använda mobilen för att utsätta andra för kränkande behandling så tar man bort det från skolan, är det rätt väg att gå? Jag menar att det finns ju fortfarande datorer och paddor? Jo, men nu är det så här: mobilerna är barnens/elevernas privata egendom och dessa kan inte lärarna/personalen bara ta ifrån någon hur som helst så då förbjuder man i skolvärlden detta istället. Är det bra? Är det rätt?
Ja, tycker skolvärlden, men inte jag som vårdnadshavare. Varför tycker skolvärlden det är bra?
Jo, för det är svårt att bevisa vem som senare ska ta det stora fulla ansvaret för om någon/några barn/elever blir utsatta på de sociala medierna. Men nu är det så att det finns en ny diskrimineringslag och den bör även gälla i skolan. Så alltså, kan verkligen skolan förbjuda mobilen i skolan? Nej, säger jag, för då går man mot tillgänglighetslagen för de som har till exempel dyslexi/dyskalkyli.
Allt som gynnar de som har skriv/läs/siffror/räkne-svårigheter, att de har rätt till en utbildning enligt sina villkor, här kommer alltså lagen om det här in:
Från och med årsskiftet ingår bristande tillgänglighet som en form av diskriminering i diskrimineringslagen. Lagändringen ska bidra till att öka tillgängligheten i samhället så att människor med funktionsnedsättning kan delta på likvärdiga villkor. (nyhet publicerad 2 januari 2015, se Bristande tillgänglighet på diskrimineringsombudsmannen).
Så vad gör vi nu? Klart att en del barn/elever har rätt till de verktyg de tycker är enklast att ha med sig i bakfickan eller i jackfickan, eller hur?
Så upp till kamp kära elever men vet ni, kränk inte varandra oavsett i verkligheten eller i skolan eller på nätet, stå upp för en framtid utan all kränkande behandling.
Läs gärna på Skolinspektionens sida om: vad är kränkande behandling.
Ja, då kör vi!
Annica Pettersson