Just nu. Känslan när festen tagit slut. Tom och uppfylld på samma gång. Lycka, eufori och varma minnen blandat vemod och lite sorg över att allt är över. Tankarna började ju gro redan 2015 och nu står vi här. 2018. Med facit. Jahopp.
Eller är det verkligen över? Jubileumsåret markerar ett viktigt avstamp in i framtiden. Vi ville att nya traditioner skulle skapas. Att firandet skulle ge bestående avtryck. I skrivande stund står det klart att pride och gatufesterna, Lyckliga gatorna, får en fortsättning, men vi vet att flera av drömprojekten gärna toppar sina succéer under 2018. Jazzfestivalen, Lustjakten och Jang Vojese är några. Det återstår att se hur.
Jag har funderat länge på hur jag ska tacka. Tacka för att jag, tillsammans med Tomas Vasseur och Camilla Andersson, fått förtroendet att leda jobbet med 100-årsfirandet. Vilka möten, vilka utmaningar, men framförallt, vilket engagemang vi mött! Så mycket känslor.
Jag har försökt säga det så fort jag fått chansen. Projektledning i all ära, men ett helt år av firande kräver att många engagerar sig. Och som ni gjort det! Våra femton drömprojekt, sponsorer, organisationer, artister, föreningar, privatpersoner och funktionärer. Tillsammans har vi skapat magi och minnen för livet!
Många har bidragit för att uppmärksamma 100-åringen på olika sätt under året. Se bara på utbudet av evenemang som skapats inom vård och omsorg under året. Kollegorna på service och teknik. De har kånkat utan att stånka det minsta. Hängt flaggor, kört prylar, dragit fram el, röjt, skyltat och skyltat om. Det är aldrig några problem. Tänk på det innan du klagar över gupp i vägen, snöröjning eller sandning nästa gång… ;-)
Camilla och Tomas. Jag hade aldrig gjort det här utan er. Jag vet att ni också känner er privilegierade, stolta och oerhört tacksamma över att ha fått möjligheten att få jobba med Katrineholms 100-årsjubileum.
Närmaste kollegorna. Jag vet att ni fått ta massor av det jobb jag egentligen skulle ha gjort… Jag vet att jag haft tunnelseende mellan varven. Ni har stått ut. Chippat in. Till styrgruppen, tack för förtroendet och stödet.
Jag tror baskemej att vi katrineholmare har sträckt lite på oss under året, eller är det bara jag? (Gudarna ska veta att jag ibland behöver några extra centimeter till mina 157... ) Lite stoltare. Lite mer rakryggade. Det känns som vi har medvind och en massa bra initiativ att bygga vidare på.
Jag är rörd. Tacksam. Mållös. men uppenbarligen inte ordlös…
Jessica Sjögren Projektledare Katrineholm 100 år