I Gammelgården vid Åsa folkhögskola är det varmt och lågt i tak. Vid borden sitter gamla klasskamrater och pratar om allt som har hänt de senaste årtionden, samtidigt som gamla fotografier skickas runt. Kenneth Åhrlin har precis visat sina färdigheter på dragspelet och kaffet står färdigt i termosar.
– Många fick presentera sig för varandra. Det var svårt att känna igen alla. Men Sol Britt är sig lik, säger han.
– Det är jätteroligt att ses, men man skäms lite när man inte kommer ihåg alla namn, säger Sol Britt Karlsson, före detta Nordström.
Kenneth Åhrlin, som numera bor i Sandviken, var en av initiativtagarna till träffen. Med hjälp av sökmotorn Hitta.se och Facebook lyckades de få kontakt med alla.
– Det var svårast att hitta tjejerna eftersom de ofta byter namn när de gifter sig.
Fem vänner visade sig ha gått ur tiden och en tyst minut med tända ljus gav tillfälle att sända dem en tanke.
För att hjälpa minnet på traven hade Kenneth satt ihop flera kollage med bilder från forna tider.
– När vi började skolan gick vi på lördagar också. Det var sträng disciplin, säger Sol Britt Karlsson.
Klassens lärarinna från årskurs tre hette Ida Hansson och när hon kom in i salen var det tyst i klassen. Lunchen lagades på plats i skolan av kökschefen fru Edlund. Hennes man var vaktmästare och paret bodde intill skolan. Kantorn var rastvakt och alla skulle leka ute på rasten.
– På den tiden var skolaga tillåtet, men jag vill påstå att det ibland övergick i grov misshandel, säger Kenneth Åhrlin.
Tjejer och killar lekte ofta åtskilda på rasten, även om de gick i samma klass. De delades också upp under ämnena sy- och träslöjd. Gymnastiklektionerna hölls i Åsa folkhögskolas gymnastiksal eller utomhus på vintern, med skidor eller skridskor på fötterna.
Lars-Gunnar Eriksson är den enda som bor kvar på samma plats som på den tiden.
– Jag har bara flyttat 200 meter, till ett nybyggt hus vid föräldragården Tjugesta.
Han skrattar åt att han tyckte det var hutlöst dyrt när han köpte sin första traktor 1972.
– Idag får man ingen traktor under en miljon men då går de på GPS.
Tvillingarna Lars och Göran Harrsjö uppskattade sin skolgång i samma klass.
Gjorde ni några bus och låtsades vara varandra?
– Nej. Det vågade man inte på den tiden, säger Göran Harrsjö.