Han är student i Lund och har ägnat sig åt sopdykning i flera år.” Så börjar Elin Lindmans artikel “Sopdykarna kan leva gott på vårt överflöd” (Sydsvenskan februari 2011) som åter gav liv i debatten om sopdykning - ett kontroversiellt ämne som berört människor från norr till söder sen början av 60-talet. Artikeln kvalade in i 2015 års nationella prov för gymnasieelever och resulterade i att mängder av ungdomar skrev om dumpstring och miljöförstörelse.
Andreas Fondell som är butikschef på Willys i Lund menar att sopdykningen är ett säkerhetsproblem - men i verkliga livet är sopdykarna svaret på ett mycket större problem. Ett problem som sträcker sig längre än vad vi kan se. Ett problem som orsakar tsunamis, jordbävningar, torka och misär.
Jag heter Nora Axelsson Håkanson, jag är 16 år, opinionsbildare och ledamot för Feministiskt initiativ.
Västvärldens överkonsumtion drabbar och riskerar livet för människor över hela planeten. Vi sätter dem i ständig fara, dag efter dag efter dag. I en värld där var sjätte människa svälter är det en skam att vi i Sverige slänger över 100 000 ton mat varje år, och det är skamligt att det sätts lås på containrar för att hindra de som försöker göra skillnad. Det fungerar inte att sätta lås och bom för att hindra kapitalism-motståndare och miljövänner att leva livet de vill.
Vem tar skada av sopdykningen och vem tar skada av miljöproblemen som överkonsumtionen orsakar? Det är barn, vuxna, kvinnor, icke-binära och män. Det starkaste motargumentet mot dumpstring är i allmänheten att det är äckligt. Men är inte vårt beteende i frågan något som är minst lika skrattretande?
“Med en pannlampa på huvudet hoppar Fredrik Nilsson ner i containern som är fylld av all slags skräp och mat.” - och tillsammans med tusentals andra dumpstrare gör han en heroisk insats för klimatet och miljön. Ni är svaret på ett mycket större problem. Tack!
Nora Axelsson Håkanson
Feministiskt initiativ