Multijournalist förr och nu ...

Ibland händer det att man säger att allt var bättre förr. Men arbetar man som multijournalist år 2018 så kan man med ens fastslå att allt inte var bättre förr.

Foto:

Övrigt2018-04-14 13:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Som exempelvis när undertecknad inledde sin multijournalistbana år 1969. Då var hjälpmedlen många innan en nyhet hamnade på en tidningssida. I dag räcker det med en modern mobiltelefon för att vidareförmedla senaste nytt med exempelvis tillhörande bild.

Så var det absolut inte för 49 år sedan. Då krävdes en rolleiflex, filmrullar, telexmaskin, teleprinter, telefoto, mörkrum, framkallningsvätskor, fotopapper i rätt hårdhetsgrad, torkskåp och sist men inte minst viktigt en klassisk skrivmaskin av märket Halda.

Vad är då allt detta? Ja, för dagens unga multijournalister så är det här närmast okända hjälpverktyg.

Men under de senaste 49 åren har det hänt otroligt mycket inom mediebranschen.

Själv tillbringade jag många timmar i mörkrum för att få försöka skapa publiceringsbara svartvita bilder under mina första år som multijournalist.

I dag trycker jag på en kameraknapp, stoppar ett minneskort i en dator och med några enkla handgrepp kan jag koppla en färgbild till en artikel skriven på en dator.

En nyhet har skapats på relativt kort tid och har blivit klar för publicering. Så var det inte när jag var ung i yrket. Efter att med pekfingervalsen ha skapat en nyhet på papper så skulle nyheten vidare till tidningssätteriet för bearbetning. Färdiga texter skulle monteras av därtill kunnig personal och så småningom hamnade en färdig sida i tryckpressen.

Handlade det om sena nyheter från en lokalredaktion fick man använda sig av telex och telefoto och det minsann sin lilla tid.

Teleprintern var ett annat hjälpmedel som man framförallt höll koll på för att ta del av senaste nytt från tidningarnas telegrambyrå. I dag får man allt serverat i sin egen dator. Men teleprintern var ett verktyg som man mer eller mindre oumbärlig.

Minns framförallt den 28 februari 1986. Jag skulle göra kvällens sista koll på printern när den plötsligt började larma, ja den gjorde så när något viktigt var på gång.

Den så viktiga textremsan som hörda samman med printern började rulla och jag kunde läsa att Sveriges statsminister, Olof Palme, hade skjutits på Sveavägen i Stockholm.

Med raska kliv drog jag iväg ned till tryckeriet. Gav order om att stoppa pressarna och efter några timmars arbete var den dramatiska nyheten klar för publicering.

I dag går allt mycket fortare i det här yrket och det här med att allt var bättre förr passar inte in i multijournalistens roll anno 2018.