Det var ett riktigt och viktigt arbete. Då. Idag ser samhället och brottslighetens ut på ett helt anat sätt. Den organiserade brottsligheten skrämmer och hotar allmänhet och blåljuspersonal för att ostört kunna ägna sig åt sin brottslighet. ”Rättvisa” skapar de själva, ofta med ett vapen i handen. Alltför sent har man insett att det krävs krafttag för att pressa tillbaka brottsligheten.
Så vad göra? Det första och viktigaste är att man hårt driver på för att öka insikten om att vi befinner oss i ett nationellt krisläge. I ett sådant läge måste några saker stå tillbaka, till exempel det eviga tjatet om att kameraövervakning hotar den personliga integriteten. Att några personer riskerar att fångas på bild, på väg till/från älskaren/älskarinnan får man faktiskt tåla. En bred samsyn måste skapas för att så snart som möjligt hejda brottslingarna. Redan nu kommer flera förslag om straffskärpningar, men mera måste göras.
Grundorsaken bakom krisläget är ett katastrofalt dåligt integrationsarbete. Det tillkommer nya utanförskapsområden med förfärande snabbhet. Man bör stimulera/pressa/tvinga alla kommuner att ordna program för områdesutveckling, där de boende dras in i verksamheterna. De kan bestå av återvinning och reparationer, byggande och underhåll av lekplatser med mera. Duktiga ungdomar ska ges möjlighet till anställning inom programmen. Kommuner som vägrar delta ska straffas ekonomiskt.
Ge ungdomar med svaga studieresultat betalt för att delta i undervisningsprogram. Förlägg dem gärna till folkhögskolor.
Det tjatas om enkla jobb, men väldigt lite händer också där. Låt ungdomarna sköta återvinningsstationerna, istället för att, som nu, stänga dem, när de närboende missköter sig. I övrigt måste man – tyvärr – vidta repressiva åtgärder. Här följer att antal förslag:
1. Öka pressen på föräldrarna. Minderåriga som är ute på stan nattetid, ska skjutsas hem, och föräldrarna ska tvingas betala en mindre bot.
2. Sätt upp kameror på alla platser där polisen anser sig ha nytta av dem, t.ex. i garage som hemsöks av bilbrännare.
3. Ungdomar över 15 år ska betraktas som fullt straffmyndiga. Det ska naturligtvis inte vara möjligt att leja 17-åriga mördare, med vetskap om att straffet blir mycket lindrigt.
4. Inför visitationszoner, där polisen fritt kan visitera personer och bilar. Bilar som används för att frakta olagliga varor ska beslagtas och förverkas.
5. Ligg på gängen från morgon till kväll. Fäll dem för varje trasig parkeringslykta, avslöja bidragsfusk och skattefusk. Al Capone dömdes aldrig för något mord. Han sattes in för skattebrott!
6. Inför straffpåföljd för domstolstrots. Det ska inte vara möjligt att tiga sig igenom en rättegång. Den som vägrar kommunicera med polis och åklagare ska dömas till fängelsestraff på några år.
7. Ge straffrabatter/straffrihet till kronvittnen, som är villiga att samarbeta med polisen.
8. Omvandla fängelserna till fängelser. Det ska inte vara ett hotellboende. De intagna ska förmås/tvingas att bidra till sitt uppehälle genom att till exempel själva tillaga sin mat. Den som vägrar, får gå hungrig.
9. Placera fängelserna i oländig terräng, som gör en rymning till en fara för det egna livet.
10. Anordna aktiviteter i/utanför fängelserna som innebär fysiska strapatser.
11. Inför fängelseuniformer (dock inte rosa!) på samma sätt som man har militära uniformer i lumpen. Persedlar ska skötas och underhållas av de intagna, annars får de inte lämnas in till tvätt.
12. Återinför straffarbete för särskilt grova brott. Arbetsvägran kan accepteras, men då får den dömde inte någon mat.
Ungefär så! Grundtanken är förstås att de som döms, i sin återrapportering till kompisarna, ska vittna om vilket helvete som väntar den som fortsätter på brottets bana.
Urban Lundin