Träning i vardaglig svenska, varvat med kaffepaus, många skratt och möten över nationsgränserna. Det är idén bakom kommunens språkkafé i kulturhuset Ängeln. Några lärare i egentlig mening finns inte, men väl frivilliga volontärer som sökt sig hit för att prata svenska med människor som annars inte får så många möjligheter att öva på sina kunskaper i svenska språket.
‒Jag hörde på tv att många nyanlända bara får öva sin svenska en timme i veckan. Då bestämde jag mig för att gå hit och anmäla mig som volontär, berättar pensionerade förskoleläraren Kerstin Engman.
Nu sitter hon vid ett bord på Ängeln och pratar svenska med Mohamad Alhabari, konstnär från Syrien men numera Vingåkersbo. Han är extra glad i dag, eftersom han nyligen fick hit sin fru och sina tre barn som blev kvar i Syrien när han lämnade landet för tre år sedan.
‒Det känns så bra att ha hela familjen samlad, säger han.
Vid ett annat bord sitter Kerstin Engmans väninna Berit Hansen, också hon här för första gången. Men att träna nyanlända i svenska är ingen nyhet för henne. Under 35 år arbetade hon med studiecirklar i svenska för nyanlända genom ABF.
‒Jag har haft deltagare från 60 olika länder. Jag kan inte åka själv till alla de där länderna, men ändå vet jag inte hel del om dem eftersom människorna därifrån berättat för mig.
Wil Geier vid samma bord kom från USA för sju månader sedan. Han är klar med sin SFI-utbildning men tycker att han behöver förbättra sitt ordförråd.
‒Jag måste träna mig att prata svenska och det får jag göra här, säger han.
Ibrahim Byrakdar kom från Syrien strax före jul och har än så länge ett mycket begränsat svenskt ordförråd.
‒Det är första gången jag här. Nu vill jag lyssna och lära, säger han.
Volontären Margareta Persson hör till veteranerna på språkkafét.
‒Vi är inga lärare vi som är volontärer och vi ger inga lektioner. Det har funnits en del missuppfattningar om detta genom åren. Här handlar det om att prata och öva upp sitt ordförråd.
Den som vlll prova på hur det är att vara volontär behöver inte anmäla sig i förväg.
‒ Det är bara att komma hit och känna efter om det passar. Någon närvaroplikt finns inte, försäkrar Margareta Persson.