En förutsättning för detta är det kommunala utjämningssystemet, vars syfte är att se till att alla kommuner har resurser till välfärden. Det vill Sverigedemokraterna sätta ur spel. Genom kraftiga nedskärningar skulle deras politik leda till ett Sverige som dras isär.
I Sverigedemokraternas budgetmotion för 2018 haglar nedskärningarna. SD vill skära 13 miljarder på välfärden för att kunna finansiera stora skattesänkningar för de som redan har det gott ställt. Det är i sig orättvist, men deras agenda om att öka klyftorna blir än mer tydlig när det gäller frågan om kommunal utjämning. Redan nästa år vill Sverigedemokraterna skära ner 18 miljarder kronor på detta område.
Riksdagsledamoten Josef Fransson (SD) hävdar i en motion till riksdagen att det kommunala utjämningssystemet ”belönar slöseri och bestraffar god hushållning med skattemedel”. Inom Sverigedemokraterna är resonemanget knappast unikt för riksdagsledamoten ovan. Däremot är det fullkomligt ologiskt.
Elva av Sveriges 290 kommuner är nettobidragsgivare i systemet. Nio av dem är belägna i Stockholms län. Där finns också många av landets huvudkontor, men råvarorna, produktionen och Sveriges invånare är desto mer utspridda. Svensk näring är beroende av resurser från norr till söder, även om de höga lönerna i stor utsträckning är koncentrerade till huvudstaden. Det har inte SD förstått. I deras värld är kommuner som befolkas av höginkomsttagare närande och ska belönas, medan resterande 279 kommuner är tärande och ska bestraffas.
Med Sverigedemokraternas politik skulle kommuner som är belägna för långt ifrån Stockholm behöva skära ner på välfärden för att få ihop ekonomin, med följden att klyftorna i Sverige skulle bli förödande djupa. Att skära på välfärden och öka klyftorna mellan landets kommuner är inte rätt väg att gå för Sverige.
Fredrik Olovsson (S) Ordförande Finansutskott och riksdagsledamot Katrineholm