På senare år har den strävan även utökats med: ”vi behöver nå en bredare publik”. Så med bästa intention och högsta ambition sitter vi i möten, har personaldagar och inspirationsdagar, vi pratar, diskuterar och har väl utarbetade powerpoint-presentationer. Ett år går och kanske har vi startat några sidoverksamheter som afterwork, fredagskabaréer, soppor, publiksamtal.
Fantastiska initiativ som till viss grad bidrar till att ”öppna upp huset”, om det inte vore för att det fortfarande är mer eller mindre samma homogena publik som hittar dit.
Kanske behöver vi först förstå att det som idag utgör huvuddelen av vårt kulturutbud är uppbyggt av och vilar på fundament som i sin själva existens är otillgänglig och exkluderande.
Det råder brist på intersektionalitet – en kritisk maktanalys som belyser hur faktorer som hudfärg/etnicitet, kön, klass och andra diskrimineringsgrunder samverkar i (åter)skapandet av ojämlikhet – i både tanke och handling.
Vithetsnormen styr. I väntan på statistik räcker det att gå in på de flesta kulturinstitutionernas hemsida där både namn och bilder på verksamhetens personal talar sitt tydliga språk om vilka kroppar som ges vilket utrymme, och vilket utrymme vilkas kroppar får.
Vi har kommit en liten bit på väg, vi har lärt oss att det finns behov för, och efterfrågan på, andra berättelser än sagorna om de vita heterosexuella parens lycka och olycka, men vem äger fortfarande perspektivet? Vilka får spela hjältar, vilka får spela skurkar? Vilkas villkor och behov får skapa efterfrågan? Vilka kroppars efterfrågan tas det hänsyn till?
Våra kroppar får finnas, och ta plats, när de kan användas som kulturpolitiskt kapital. När vi ska fylla kvoter och användas som antirasistiska alibin. På våra arbetsplatser, i fikarummen, på sociala medier nyttjas vi tacksamt till att utbilda den bekväma vita personen om hens ignorans och okunskap om den rasistiska struktur hen dagligen hjälper till att upprätthålla.
Allt handlar om makt. Vem besitter den reella makten, vem har tillgång till resurserna och vem har förutsättningar till att tillgodogöra sig tillräcklig kunskap om hur makt och kunskap utnyttjas bäst?
Lösningen är naturligtvis inte att ta ifrån människor deras anställningar eller tillsätta en ledning av endast icke-vita kroppar om resten av verksamheten fortfarande saknar kunskap och erfarenhet av intersektionalitet. Det som behövs är utbildning. Utbildning om vithetsnorm och rasistiska strukturer för all personal på våra arbetsplatser.
Så länge representation och kunskap om intersektionalitet saknas hos både ledning och verksamhetens personal, så länge kunskap och förståelse för det faktum att vi alla bär på och styrs av rasistiska strukturer ständigt förväxlas med individens egen rädsla för att se sig själv eller bli sedd som ”rasist”, kommer våra konst- och kulturinstitutioner förbli otillgängliga för en heterogen och mångfacetterad publik.
Genom feminismen har många män börjat förstå att de behöver höja sin blick från sitt eget jag, våga se, erkänna och förstå den sexistiska och patriarkala maktstruktur de dagligen deltar i. Nu är det hög tid att vita människor genom antirasismens kunskaper orkar och vågar höja sin blick, vågar möta, acceptera och förstå rasismen i sitt eget jag, i alla de relationer och sammanhang som vi dagligen (åter)skapar, i ett samhälle där rasismen normaliseras allt mer.
Feministiskt initiativ har arbetat fram en gedigen kulturpolitik där vi bland annat vill börja med att åtgärda snedrekryteringen inom statligt stödda kulturverksamheter. Störst krav ska ställas på aktörer med störst resurser. Mindre aktörer ska tillföras resurser för att arbeta med kompetensutveckling och breddad, icke-diskriminerande rekrytering. Ett intersektionellt perspektiv ska genomsyra framtida ledarskapsutbildningar.
Förändringen finns inom räckhåll. Låt oss förverkliga en reell och fördjupad demokratisering av kulturlivet inom såväl deltagande och utövande som inflytande och hur resurser fördelas. Tillsammans kan vi skapa ett kulturliv och ett samhälle där alla kan verka, skapa och drömma på lika villkor.
Oldoz Javidi
Riksdagskandidat Fi”