Politik med bara känslor, utan konkreta och genomförbara åtgärder kan leda till tillfällig medgång, men klarar inte konfrontationen med verkligheten.
Högerextremismen har alltid varit extremt känsloorienterad. Den handlar om att med känslans kraft förstärka splittring och motsättningar och som förlösande trygghetsfaktor allmänt tala om ”nationalism” eller ”nationell identitet”. Om konkreta lösningar överhuvudtaget presenteras så är de enkla och ofta omöjliga att genomföra. Så är det inte heller i konkretionen utan i det allmänt hållna som människor ska lockas.
I Jimmie Åkessons tal i Almedalen var det lätt att se denna strategi. Den anknyter tydligt till hur högerextrema rörelser brukar argumentera.
Till bilden hör också att rörelser av detta slag när de växer i storlek tonar ned sin radikalism för att bli mer salongsfähiga. Kostymerna åker på och de som slåss med järnrör eller har svårt att kontrollera högerarmen förs ut i kulisserna. Därav Sverigedemokraternas markeringar mot den rasism som ständigt poppar upp som ett problem för partiet.
Det enda konkreta i Åkessons tal var förslaget om ROT-avdrag för larmanordningar i hemmet.
Kanske uppskattas detta av direkta företags- och branschintressen. Men med tanke på allt klagande på övriga partier och kritiken mot invandringen och flyktingmottagandet i synnerhet var detta ett mycket svagt svar på hur samhället ska bli tryggare.
Under valrörelsen kommer Sverigedemokraterna missbruka ordet folkhem, trots att det i Sverigedemokraternas politik inte finns något som gör dem till arvtagare till Per Albin Hanssons vision om det ”goda hemmet” där klassklyftor brutits ned och jämlikhet råder.
Sverigedemokraterna med sina stora skattesänkningar för höginkomsttagare, orättfärdiga fördelningspolitik och nedmontering av tryggheten på arbetsmarknaden har inget med folkhemstanken att göra.
Per Albin Hanssons folkhemsvision handlade om att inkludera alla, inte utesluta några.
Istället använder Sverigedemokraterna ordet ”folkhemmet” för att förstärka ”nationalismen” som utgör språngbrädan för att markera ut de som man anser profiterar på samhället. Vad det i sin tur leder till har man självklart inget svar på. Just det konkreta är inte Sverigedemokraternas bästa gren. Ger de sig in på den planhalvan så riskerar korthuset att rasa.
Programmässigt brukar rörelser som dessa, inkluderande Sverigedemokraterna, redovisa det man bedömer som populära krav, men kostnadssidan glöms bort.
Nya utgifter blandas med skattesänkningar. Man talar om offentliga åtaganden, men står i verkligheten för en högerpolitik som leder till stora nedskärningar.
En politik som inte är trovärdig. I 43 procent av de kommuner där Sverigedemokraterna har mandat så har man inte ens haft förmåga att presentera ett eget budgetförslag. Det talar sitt eget språk!
Peter Hultqvist (S), försvarsminister
Hans Ekström (S), riksdagsledamot Eskilstuna