Adam Warhester är ett bekant namn för många ungdomar i Katrineholm. För fyra år sedan satte han upp föreställningen "Adam 20 – Med rätt att glittra" på flera skolor i stan. Föreställningen, en monolog som har bytt namn till "Kan jag få glittra nu?", handlar om mobbning, om könsnormer och om hur det är att växa upp som homosexuell.
‒De ungdomar som gör pride i Katrineholm nu har ju sett min föreställning. Egentligen har jag inte riktigt förstått att jag liksom drog det steget längre och inspirerade andra, säger Adam Warhester.
Pride och hbtq som begrepp handlar mycket om sammanhang och gemenskap, förklarar han. I dag är man mindre ensam om man som ungdom börjar fundera över sin sexualitet jämfört med för tio år sedan, både tack vare sociala medier och förändringar i samhället i stort, menar Adam Warhester.
För två år sedan flyttade han till Stockholm, började jobba som bokningsagent inom upplevelseindustrin och startade ett eget företag. Men den femte maj kommer han hem till Katrineholm, för att hålla tal efter prideparaden.
‒Jag kommer att prata om temat hbtq-flyktingars situation, i Sverige och i världen. Ungdomarna som har satt ihop det här och valt tema ska ha en enorm eloge, de ser verkligen problemet, säger Adam Warhester.
Vad tror du att det betyder för unga att en prideparad anordnas i ens hemstad?
‒Det börjar ju dyka upp i varje småstad nu, och jag tror att det är jättebra. Om vi inte pratar om det blir det ännu mer tabu. Hbtq-certifieringarna som kommunen satsar på nu kommer också leda till att de tar upp de här ämnena ännu mer i skolorna.
Hur ser du på framtiden, tror du att du kommer att få uppleva ett samhälle där ingen tar för givet att du är straight?
‒Jag vill ju tro det, men nej, inte under min livstid. Utvecklingen i världen är också oroväckande med tanke på temat, när hbtq-flyktingar nekas asyl och skickas tillbaka till döden i sina hemländer.