En match som spelades innan den var pojklagsmatchen mellan KSK:s 16-åringar som mötte VFC:s 15-åringar. Som sig bör när det handlar om den här åldern som var ett års skillnad tillräckligt för att fälla avgörandet. KSK:s lite äldre grabbar var helt enkelt lite för bra för VFC som fick ge sig med 5–1. Innan dess hade man spelat en cup, Lilla Speceritjänst Cup, mellan KAIK, KSK, Vingåkers IF och VFC. Här blandade man helt enkelt lagen och det viktigaste var att man hade kul och inte vilka som vann, en bra målsättning bland 10–11-åringar.
Det fanns också ett plojinslag där några lokala kändisar ställdes mot riktiga fotbollsspelare. En riktigt bra målvakt hade man i alla fall lyckades värva hit, IFK Norrköpings målvakt Gustav Jansson. Han hade inga större problem att plocka Göran Dahlström och Ewa Callhammars väldigt försiktiga straffar. Men på de två chanser Dahlström fick så lyckades han med en sak – att sträcka sig i lårmuskeln. Hur var det med uppvärmning där egentligen?
Gustav Jansson plockade de flesta av straffarna så det fordrades en annan målvakt för att kunna överlista honom. KSK:s Anton Halvarsson visste precis hur han skulle göra och ställde Jansson i målet varje gång. Två före detta spelare blev näst bäst, Thomas Niva och Pierre Börjesson, var duktiga på sin tid, men tiden är en obarmhärtig fiende...