En arbetskamrat nämnde något hon borde känna till om barnens skola, någon information om vad som förväntades av barn eller föräldrar på en friluftsdag. Tror att det var något hon hade missat.
Då kom jag att tänka på hur det var när jag började studera på Stockholms universitet 1976. I den främmande miljön letade jag mig så småningom fram till den del där jag skulle vara och försökte orientera mig så gott jag kunde. Upptäcktsfärden landade vid en anslagstavla full av lappar, så som en anslagstavla brukar kunna se ut.
Jag läste här och jag läste där och fick så syn på meddelandet: "Informationen på denna anslagstavla anses ha nått studenterna".
Jag minns att jag blev lite nervös. Universitetsmiljön var mycket olik gymnasiet. Det fanns liksom ingen att fråga. Det gällde bara att göra rätt.
Nu skulle man väl kalla anslagstavlan analog. Den funkade. Så var det då. Tillgången till Informationsflöde av alla de slag är ju så mycket större i dag. Det gäller forfarande att veta var man ska titta.