Så gott som varje vecka framkommer nya uppgifter om svårt sjuka personer som skickas hem från sjukhusen på grund av platsbrist, operationer som ställs in, gravida kvinnor som tvingas föda i bilen på grund av långa avstånd till närmaste förlossningsmottagning, och till och med dödsfall på grund av stressrelaterad felbehandling.
I takt med att Sveriges skatter höjs alltmer bör det svenska folket rimligen kunna vänta sig förbättrad välfärd, och inte minst en välfungerande hälso- och sjukvård. Många som har haft någon form av kontakt med vården de senaste åren har dock märkt att så inte är fallet.
Själva grundproblematiken bakom kaoset stavas vårdplatser. Sverige har idag längst vårdköer i hela Europa, och en stor bakomliggande anledning är den akuta bristen på personal. Ökade satsningar på utbildning av ny sjukvårdspersonal i all ära, men när villkoren inom offentlig sektor är så undermåliga att befintlig personal lämnar branschen spelar det ingen roll hur många som nyanställs. Den orimligt höga personalomsättningen måste först och främst upphöra.
Som bakgrund kan nämnas att runt hela 9000 av alla sjuksköterskeutbildade arbetar i helt andra branscher än vård och omsorg i dagsläget. Det innebär att hela åtta procent av Sveriges totala antal sjuksköterskor har lämnat yrket helt, för att inte tala om alla de som arbetar utomlands.
För att ta itu med problemet i grunden krävs omfattande satsningar för att förbättra de offentligt anställdas arbetsvillkor. Det är inte försvarbart på något sätt att sjuksköterskor, undersköterskor, barnmorskor och övrig vårdpersonal ska behöva slita ut sig och drabbas av stressrelaterade sjukdomar.
De 500 miljoner som regeringen satsar på förlossningsvården i år är visserligen positiva, men hälso- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström verkar ha missat att Sverige behöver en kvalitativ förlossningsvård även efter 2017.
I vår budget permanentar vi därför satsningen. Sammantaget satsar vi 25,7 miljarder mer än regeringen på reformer som ska förbättra situationen för offentligt anställda – däribland rätt till heltid, möjliggörandet för undersköterskor och sjuksköterskor att vidareutbilda sig på betald arbetstid, införandet av vårdadministratörer och vårdservicepersonal som kan avlasta befintlig personal så att de kan få mer tid för patienterna, samt resurstillskott för en starkare löneutveckling. Utöver det vill vi att undersköterska ska bli ett legitimationsyrke.
Vi menar att det får vara slut med ogenomtänkta, ineffektiva och kostsamma nödlösningar på problem som präglat många människors vardag – vårdtagare som offentliganställda – i flera år.
Oscar Sjöstedt (SD), ekonomisk-politisk talesperson
Per Ramhorn (SD), hälso- och sjukvårdspolitisk talesperson
Anton Berglund (SD), Gruppledare Landstinget Sörmland