Vid Fridhem i Sköldinge, mellan svajande tallar och röda hus med vita knutar, finns en utomhusscen som under söndagsetermiddagen fylldes av en sjungande publik.
– Jag fick idén efter midsommar förra året, när jag såg scenen här ute. Det är en underbar plats och jag tänkte direkt att det skulle vara kul att leda allsång här, men vi fick inte ihop det i fjol. Men nu blir det äntligen av och det känns jättekul, säger Peder Larsson, som rustat upp med dragspel och en hel hög sånghäften inför dagens musikaliska stund.
Med som publik är Peder Larssons mamma, Christina Larsson från Eskilstuna.
– Det är så roligt att följa med på sådant här, vi har alltid sjungit allsång men det känns som att det blir mindre och mindre hela tiden. Det är tråkigt för dessa evenemang är verkligen roligt för oss äldre, säger hon.
I repertoaren finns vanliga, svenska klassiker så som "Dansen på Svinnsta skär", "Ellinor dansar" och "Idas sommarvisa". Peder Larsson poängterar att allsången handlar om igenkänning och att kunna sjunga med.
– Allsången är ju ändå den svenska själen och det blir speciellt tydligt på sommaren, berättar han.
Peter Larssons allsång vid Fridhem har ett eget specialinslag då Hans Larsson bjuder på solistiska framträdanden, men i övrigt är det de gamla gobitarna som gäller.
När han ska köra "Den glade bagarn i San Remo" säger han:
– Ja, en sommar utan Taube är ingen sommar, eller hur? till publiken, som skrattar och håller med.
Mellan sångerna frågar han hur publiken firat midsommar, berättar om musiken och beskriver hur ett dragspel fungerar.
– Det är ju egentligen gjort av sämskskinn, papper och tyg, så börjar det regna springer jag undan illa kvickt, säger Peder Larsson.
Men riktigt så blir det inte. När midsommarvädret gör sig till känna och några droppar faller, kommer ett paraply genast till undsättning och allsången fortsätter.