Pandemin ses inte längre som samhällsfarlig. Samtidigt brottas världen med andra mer tysta epidemier såsom brist på fysisk aktivitet. WHO menar att barns rörelse är en av de viktigaste globala hälsoutmaningarna under 2000-talet. I Sverige kommer de flesta skolbarn inte upp till rekommenderat minimum av lite mer intensiv rörelse på 60 minuter om dagen.
Vi har därför en situation där barn får allt svårare att bibehålla fysisk och psykisk hälsa – nu och i nära framtid. Därför är det så oerhört viktigt att vi verkligen välkomnar barn att leka ute – inte klaga på att de stör när de låter nära vårt boende.
Föreningsidrott fyller en mycket viktig funktion men barn behöver röra på sig varje dag i sin vardag – inte bara på enstaka träningar. Barn behöver transportera sig genom att gå och cykla i så stor utsträckning som möjligt men de behöver även leka och stoja utomhus. Idag blir dock bebyggelse allt tätare och det krockar med barns behov av lek och spontanidrott. En del kommuner och stadsplanerare arbetar med att få det här att fungera och regeringen har lagt förslag på ändrad lagstiftning inom ramen för plan- och byggnadslagen.
Men i många tätorter är det som det är: trångt. Forskare larmar om hur barns lek och rörelsebehov lätt upplevs som störande. För några år sedan kunde vi följa hur en fotbollsplan i Stockholmsområdet Hammarby Sjöstad blev en parkering efter boendes klagomål på barnen som brukade spela där. I Österåker gav mark- och miljödomstolen en klagande rätt mot en förskola där barnen ansågs för bullriga. I höstas kunde vi läsa hur skateboardåkare i Göteborg möttes av förbudsskyltar efter att en person klagat på ljudnivån. Nu senast fick jag höra hur barn i ett bostadsområde i Kungsängen blir upprepat bortsjasade att leka på gård där de inte själva bor.
Vi som bor i tätorter måste börja acceptera att vi faktiskt bor i just tätorter. Då omges vi av olika ljud och bitvis kan det låta mycket. Att visa hänsyn är inte bara att inte föra oljud – det är också att tillåta ljud som är nödvändiga – i alla fall dagtid. Barn behöver röra på sig och ryckas med i lekar. De ska inte behöva växa upp med en känsla av att vara i vägen och skapa problem till följd av dålig planering. Vi vuxna måste visa hänsyn.