I Katrineholmskuriren den 31 augusti förra året stod att läsa att Sverigedemokraternas Anton Berglund ville avyttra Åsa folkhögskola. I SD:s regionbudget för 2022 var Åsa folkhögskola en viktig besparing på 13 miljoner kronor. 

Av Region Sörmlands totala budget på 13 miljarder kronor, motsvarade denna besparing alltså en promille – en tusendel. Det som man behöver veta om Region Sörmlands huvudmannabidrag till Åsa folkhögskola, är att för varje krona som investeras genereras minst 3,10 kronor i övriga intäkter till regionen och kommunerna i statsbidrag och från andra uppdrag. Anton Berglunds förslag att avyttra Åsa folkhögskola skulle alltså ge en nettoförlust för regionen och kommunerna. 

Det var inte första gången SD angrep folkhögskolorna. I oktober 2020 lämnade Sverigedemokraten Tobias Andersson in en motion till riksdagen där han ville att möjligheten att få CSN vid studier på folkhögskola skulle tas bort. Han ville också att ”utbildningsformen som helhet bör vara ändamål för en utredning som ser över en eventuell nedläggning”. Och när SD tillsammans med regeringen fick ansvar för landets pengapåse har folkhögskolorna fått allt mindre resurser och vid årsskiftet 2022/23 blev många uppsagda till följd av detta. Nu får Sveriges folkhögskolor 100 miljoner extra nästa år vilket motsvarar ungefär en tjänst per skola. Tacksamt, men det är tyvärr bara ett plåster på ett öppet sår, som en skolledare uttryckte det. 

Folkhögskolor är en plats för bildning, utbildning och folkbildning. En plats där förståelsen för samhället växer och demokratin gror. Och det är en plats för människor att få en andra chans i livet; att gå från utanförskap till delaktighet i samhället. Sverker Sörlin skriver så här om folkhögskolor i sin bok Till bildningens försvar: ”...där också torrlagda kunskapens åkrar vattnades av orden från lärare som kunde just konsten att stanna upp och begrunda, och som älskade att rycka med sig och få liv i dem som kanske saknade medlen och vägarna. Folkhögskolor är idéhärdar. Samhällen behöver sådana för att leva väl.” 

En tidigare folkhögskoleelev uttrycker sig så här: “Jag har själv ingen gymnasieexamen från gymnasiet utan har min högskolebehörighet från just allmän kurs på folkhögskola. Folkhögskolan är så otroligt viktig! Det är en gemenskap, en skolform för oss som kanske inte klarar av den vanliga gymnasieskolan. Det är med lärare som är förstående och närvarande, som lyssnar och stöttar. Jag är verkligen rädd att politikerna inte velat öppna sina ögon och förstå hur otroligt viktig folkhögskolan är för samhället!”

Statens syften med stödet till folkbildningen är tydliga. Folkbildningen ska bidra till: att stärka och utveckla demokratin; att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen; att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället; att bredda intresset för kultur och öka delaktigheten i kulturlivet.

Tobias Andersson och SD ifrågasätter hela det statliga stödet om fyra miljarder om året som går till folkbildning i både folkhögskolor och studieförbund - pengar som är en investering för samhällsutveckling, demokrati och i människor som varit i social utsatthet, där varje investerad krona gagnar samhället flera gånger om. Jämför till exempel med de drygt 107 miljarder som motsvarar två procent av BNP, Sveriges nya budget för att upprätthålla den militära maskinen. 

Varför vill SD inte ha folkbildning? Är det för att ju mer folket bildas, ju mer vi vet om samhället och demokratin, desto mindre benägna är vi att rösta på populister och missnöjespartier? För om vi vet tillsammans, som en bildad befolkning, finns det inget utrymme för extremismens populism. 

Linus Larsson
Lärare på folkhögskola och Vingåkersbo