Jag som bor i Floda, har aldrig förstått varför vi skall ha vargen tillbaka, när den en gång var utrotad, men då förstod människorna bättre än nu, de ansåg att det var omöjligt att leva tillsammans med dessa lustmördare.
I ett så pass befolkningstätt område som det här är, blir vargen snart van vid människor, och kan därför snart nog vara ett mycket besvärande inslag i vår natur. Eftersom jag lever väldig nära naturen, vistas varje dag i skog och mark, har hund, får kor med kalvar i närheten, och jakten som hobby, är det kanske inte så konstigt att man känner sig trampad på.
Många påstår att vargen inte är farlig, men det är många som vittnar om att de har blivit förföljda, och om man som människa skulle bli angripen av varg när man är ute och går med sin hund, bär och svampplockare och för övrigt alla andra som kan utnyttja allemansrätten, har inte stor chans att klara sig, man skall veta att det är ett stort rovdjur på 50-70 kilo man har att göra med.
Jag vet att vi kommer att få leva nära vargen framöver, för någon ändring av vargpolitiken är omöjlig att se framför sig.
Jag såg häromdagen en vargkramare uttalade sig, att det bör finnas 1500-5000 individer för att populationen skall få genetisk utvecklingsbar stam. Helt sanslöst anser jag. Det som tidigare har varit så viktigt med öppna landskap, kommer inte att finnas då, nej en rejäl licensjakt och skyddsjakt när de blir för många är helt nödvändig, men i dag förekommer inte någon rimlig licenstilldelning för att hålla vargstammen på en acceptabel nivå. Jag kommer i alla fall att skydda mig och min hund så långt det är möjligt.
Jag tycker det är de som bor på landsbygden och har besvär med en befintlig vargstam som har rätt att tycka till, och inte de som bara ser vargen som ett kulinariskt inslag i naturen.
Urban Widholm