I dagarna läggs förslaget från den statliga utredningen om gårdsförsäljning av alkoholdrycker fram. Kommersiella intressen påverkar i allt högre grad alkoholpolitiken, trots att folkhälsan enligt riksdagsbeslut ska stå i fokus.
Det är tredje gårdsförsäljningsutredningen sedan 2007. Sist (2010) analyserade jag för utredningens räkning potentiella effekter på folkhälsan av utredningens förslag. Den nya utredningens ledamöter har ännu mer än 2010 en slagsida åt kommersiella intressen. Man lyfter fram den småskaligt trevliga upplevelsen i rampljuset medan alkoholjättarna arbetar hårt i kulisserna. Likt då har juristerna att förhålla sig till hur gårdsförsäljning kan införas, inte om. Ledamöter med vetenskaplig expertis på området alkohol och hälsa saknas nästan helt.
Den kommersiella slagsidan är inte förvånande för oss som vet vilka resurser alkoholindustrin lägger på smart lobbying. Men att regeringen återkommande tillåter det när de ska arbeta efter en folkhälsobaserad syn på alkohol är om inte dumt så naivt.
Svensk vård tyngs av tiotusentals patienter med alkoholrelaterade diagnoser och tusentals dör årligen. Fler än var tionde svensk tonåring har minst en förälder som dricker för mycket. Hos dessa barn är det bland annat 2,5 gånger vanligare att ta medicin mot depression, det går sämre i skolan och de riskerar få sämre framtida hälsa än de som har föräldrar utan alkoholproblem. Detta rimmar illa med att alla människor ska ha lika stor rätt till att uppnå största möjliga hälsa. Vidare sker redan vid dagens konsumtionsnivå, analogt med 8,5 liter ren etanol per person och år, 800-1000 cancerdödsfall av alkohol samtidigt som människor hindras göra informerade val då industrin framgångsrikt motverkar information om risker.
Gårdsförsäljningsutredningen kommer presentera, precis som jag gjorde 2010, ett förslag som i sig inte kommer ge stor effekt på folkhälsan. Det är i ljuset av ett slopat Systembolag som konsekvenserna finns. Med nya fysiska butiker kan detaljhandelsmonopolet underkännas av EU-kommissionen som del av en inte längre sammanhängande och konsekvent alkoholpolitik.
I en sådan situation bör vi få skadenivåer som till exempel Danmark eller Frankrike, där skade- och sjukdomsbördan av alkohol är 50 procent högre. Vad innebär det extra lidandet? Och vill du betala de ökade kostnaderna för vården, socialtjänsten, polisen och rättsväsendet medan de ökade vinsterna tillfaller alkoholindustrin?
Pi Högberg
Strängnäsbo