Inom några veckors tid går avtalet för Sveriges kommunanställda lärare och skolledare ut och arbetet är igång för att få till ett nytt.
Behoven av förändring är stora, både vad gäller arbetsmiljö och löner. Här behöver arbetsgivaren ta större ansvar.
Faktum är att läraryrket behöver lyftas av flera orsaker. När kostnadsökningar är större än tillförseln av resurser innebär det i själva verket besparingar. I hela Sverige motsvarade detta en neddragning mellan 2017 och 2018 på cirka 700 miljoner kronor vilket hade kunnat bekosta omkring 1 100 grundskollärare, en besparing på cirka en halv procent.
Minskningen som pågår på många håll kan alltså finnas trots att de nominella beloppen ökar eller står still när kostnaderna ökar mer. Detta avspeglas i siffror som rör personaltäthet/lärartäthet och leder till att färre ska göra mer. Det leder lätt till ökade sjuktal och en utbredd vanmakt bland lärare vilket inte utgör bra förutsättningar för att kunna rekrytera till yrket.
Förhandlingsparten Sveriges kommuner och regioner (SKR) behöver få veta från sina kommuner att läget är ansträngt samtidigt behöver staten ta det ansvar som kommunerna inte orkar axla. Lärande utgör på längre sikt fundamentet på vilket hela välfärdssamhället byggs. Vi kan inte tumma på kvaliteten i våra olika skolformer.
Det blir på sikt väldigt kostsamt med ökat utanförskap och vidgade klyftor som pris om vi inte låter utbildning få kosta på bred front.
Sveriges lärare och skolledare vill göra ett bra jobb men saknar för ofta möjligheterna att kunna göra det. Utbildade kollegor, bra läromedel och utrustning, möjligheter till fortbildning, en rimlig arbetsbelastning och en lön som innebär att utbildning lönar sig sett är bra förutsättningar som behövs nu.
Lärarna och skolledarna fortsätter också, med stor risk för egen hälsa, oförtrutet upprätthålla för samhället livsviktiga funktioner under pandemin. Låt Sverige leva vidare som en kunskapsnation!
Bo Sundahl
Lärarförbundet Katrineholm