Att se till att barn och unga inte använder narkotika eller andra substanser borde ha en hög prioritet. Trots det minskar resurserna till det förebyggande arbetet.
Ett exempel är att årsarbetstiden för dem som arbetar med alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel om pengar, ANDTS – har halverats de senaste tio åren. Södermanland är ett av få län där utvecklingen gått åt andra hållet och det måste vi vara rädda om.
De flesta som arbetar med barn och unga runt om i landet är ganska överens om hur behoven ser ut. De menar att det krävs ett strategiskt och långsiktigt förebyggande arbete och en bra samverkan mellan skola, socialtjänst, fältarbetare, polis och civilsamhälle för att skapa förändring. Det är ingen enkel och snabb lösning – men med rätt insatser ger den resultat.
Redan idag finns ett antal kommuner i landet – och i länet – som arbetar precis så. Gemensamt för dem är att de mäter hur drogkonsumtionen ser ut, skapar sig en bra lägesbild, samverkar och testar metoder och insatser för minska konsumtionen. De satsar också på att stärka de skyddsfaktorer som finns kring barnen genom föräldrastöd, utbildning och kontakt med skolor och föreningsliv.
Med en väl fungerande kedja av aktörer är chansen större att man i ett tidigt skede kan fånga upp skolfrånvaro, utanförskap, kriminalitet och användning av alkohol, narkotika och tobak. Och inte bara fånga upp, utan även snabbt slussa vidare till rätt stöd.
Det här är satsningar som kostar pengar och resurser, men som rätt använda blir en investering. Forskare från Uppsala Universitet har visat hur förebyggande insatser kan minska problem kopplade till ohälsa, skadegörelse och brottslighet och därmed spara både pengar och lidande. Att genomföra insatser i ett senare skede har en större prislapp.
Samtidigt är det fortfarande många kommuner som saknar personella och ekonomiska möjligheter att förebygga att barn och unga far illa. På flera håll vittnar skola, polis och fältarbetare om svårigheter att samarbeta och bollande av ansvar mellan olika verksamheter – med risk att individer, inte minst barn och unga, faller mellan stolarna och att insatser dröjer. Samma bild kommer från föräldrar och ungdomar själva.
För att vända utvecklingen krävs att politiker och ledning tar ansvar, men även att vi lär av varandra och de goda exempel som finns runt om i landet och i länet. Vi har helt enkelt inte råd att fokusera på att ösa den läckande båt vi sitter i.
Vi måste täppa igen hålen – för en hållbar färd framåt.