Region Sörmland går med stora ekonomiska underskott på grund av ökade kostnader som man inte får täckta av ökade statsbidrag. För att ens upprätthålla nuvarande vård med dess bristande resurser krävs minst 22 miljarder kronor till landets regioner medan regeringen endast ger cirka 7 miljarder kronor i sin budget för 2024.
I Sörmland är 700 anställda varslade om uppsägning, varav 400 inom vården. Färre anställda betyder längre vårdköer, mer ansträngd personal, svårare att förbättra arbetsvillkoren i stort och därmed att rekrytera personal, större risk för missvård och dödsfall. Kort sagt, sämre vård!
Vi i västra Sörmland värnar om och känner oro för Kullbergska sjukhuset och våra vårdcentraler. Men även för dyrare kollektivtrafik, försämrade förhållanden för Åsa folkhögskola och olika kulturprojekt.
Det borgerliga regionstyret vägrar att höja regionskatten vilket Vänsterpartiet, som enda parti, föreslagit. Vi ser skatteökning som en nödlösning i ett akut läge, för att rädda vårdkvalitet och jobb, då en sådan slår hårdast mot folkskikt med låga inkomster. Men Vänsterpartiet vill i första hand se höjda statsbidrag som följer prisutvecklingen och driver den frågan. Här behöver sättas press på regeringen.
Statsbidragen står för en betydande del av en regions inkomster som alltså blir beroende av vilken regering som styr och dess skattepolitik. Högerregeringen föredrar att sänka skatter och höja rot- och rutbidrag, som ju främst gynnar de rika samhällsskikten, före att värna om och stärka välfärden. Det är på riksplanet möjligheter finns till rättvis beskattning av exempelvis höga inkomstskikt, stora förmögenheter, fastigheter, av bankernas enorma vinster.
Vårdfacken och patient- och brukarorganisationerna har kritiserat regeringen och krävt betydligt högre statsbidrag, utan gehör. Åkesson och Kristersson lyssnar förstås hellre på husbondens röst än på sjuka, andra utsatta människor och de breda löntagarskikten.
Nu är det viktigt att fackförbunden inom regionen går ihop och samordnar kraftfulla protester mot nedskärningarna, för att rädda jobben och vårdkvaliteten. Nu, när yrkes- och personalgrupper kommer att drabbas i olika grad, är det viktigt att hålla ihop. Alla behövs! Det minskar möjligheten för arbetsgivaren att splittra personalkollektivet och facken. Inget pressar en arbetsgivare som gemensam facklig kamp.
Inga nedskärningar! Det finns pengar – värna och förbättra vår sjukvård!
Mona Kilbäck Magnusson (V)
Thomas Selig (V)
Göran Svenningson (V)
För styrelsen, Vänsterpartiet Katrineholm