Utbredningen av vargen i Sverige har ökat kraftigt. Vargreviren blir fler och tätare och de breder ut sig allt längre söder ut i landet. 

Län som tidigare inte haft några vargrevir alls rapporterar nu om hur vargrevir har etablerats. Rädslan bland människor som bor i och runt vargrevir är ofta stor och den senaste tiden har det inte gått att undgå rapporter om hur flera tamdjursägare har fått sina djur tagna av varg i deras beteshagar. 

Samtidigt hotar vargstammens storlek även viktiga näringar på landsbygden vilket kan leda till att det också blir katastrofala ekonomiska konsekvenser för djurägare och jägare. Utvecklingen går åt helt fel håll och regeringen verkar inte göra något för att stoppa utvecklingen.

Våren 2022 fattade riksdagen två beslut om den svenska vargstammen. Det ena om att det bör finnas planer för vargförvaltningen på regional nivå och det andra om att antalet vargar bör vara i det nedre spannet mellan 170 och 270 vargar. När riksdagens tydliga beslut inte efterlevs av regering och myndigheter och antalet vargar idag är mycket högre skadas förtroendet för politiken allvarligt.

Det går inte heller att blunda för de ekonomiska konsekvenserna som utbredningen av vargen har fört med sig. Många fårbönder vittnar om att de lägger ner sin verksamhet efter att varg tagit flera av deras djur. Betesmarker växer igen och lantbrukare känner oro när de inte längre kan garantera djurens säkerhet. 

Samtidigt är det flera jägare som inte längre vågar släppa sina jakthundar då man är rädd att ens hund blir tagen. Att det är tamdjurproduktionen och jakten som riskeras när vargstammen får fortsätta breda ut sig och växa okontrollerat är uppenbart, men de socioekonomiska effekterna kan bli allvarliga för hela landsbygden. 

Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) sa i ekots lördagsintervju att han vill se en halvering av den svenska vargstammen. Det skulle innebära många fler än det antal som riksdagen faktiskt fattat beslut om. Vi i Centerpartiet vill också se en gemensam vargförvaltning med Norge. Något som också landsbygdsministern har ställt sig bakom och som det finns riksdagsbeslut på, men detta är inte något som verkar ha påbörjats överhuvudtaget. 

Samtidigt som allt detta pågår verkar regeringen inte göra någonting. Konkreta förslag saknas. Man hänvisar till dialog, översyner och utredningar istället för att fatta de nödvändiga beslut som krävs för att en gång för alla faktiskt ta tag i problemet och få till en bättre förvaltning av varg. Det är dags för Tidöpartierna att sluta prata och istället börja leverera om vi ska få till en förvaltning av varg som fungerar på riktigt.