Dagens resurstilldelningsmodell för högre utbildning lämnar mycket att önska. Resursfördelningen är helt baserad på genomströmning. Detta gör att utbildningar prioriterar kvantitet av godkända studenter snarare än kvaliteten. Vi riskerar att få en högre utbildning där fler utbildar sig, men allt färre blir bildade.
Hur mycket pengar ett lärosäte får för en utbildning är baserat på vilken utbildning som bedrivs, hur många registrerade helårsstudenter som finns på lärosätet, och hur många studenter som slutför sin utbildning och tar sina högskolepoäng. Detta skapar incitament för sänkta krav och att populära utbildningar med högt söktryck förvandlas till ”kassakor” med dålig matchning till arbetsmarknaden. Incitament för att höja kvalitén saknas.
Ett symptom på bristerna med den nuvarande resurstilldelningsmodellen är att fakulteter, för att få ihop utbildningsbudgeten, expanderar utbildningar som är populära för att erhålla utbildningsanslag. Pengarna kan sedan användas för att finansiera utbildningar med lägre söktryck.
Vidare är matchningen på arbetsmarknaden satt ur spel. Ungefär vart fjärde rekryteringsförsök misslyckas på svensk arbetsmarknad (Svenskt Näringsliv 2018). En förklaring kan sannolikt finnas i att lärosätena i dag inte har några som helst incitament att premiera utbildningar som ger stora chanser till arbete efter examen, vilket gör att vi nu har ett överskott på statsvetare, genusvetare och journalister.
Massutbildningens ideal är osunt och naivt. Yrkeshögskolorna är ett av svensk arbetsmarknads mest framgångsrika projekt. Vi har i dag många som har något slags högskoleexamen men trots det går arbetslösa eller arbetar med något som inte är relevant för deras utbildning. Liberala Studenter vill satsa på yrkeshögskolan för att skapa fler vägar in på arbetsmarknaden. Fler elever måste få reda på att yrkeshögskolan finns och det borde vara möjligt att söka sig till en yrkeshögskoleutbildning på antagning.se.
Språngbrädan för social rörlighet kan moderniseras med yrkeshögskolan. Att sänka tröskeln för högre utbildning och är anpassa den efter näringslivets behov är betydligt viktigare än att massutbilda generation Z.
Vi måste fortsätta göra satsningar på den eftergymnasiala utbildningen, men den behöver inte vara tre, fyra år för alla eller undervisas av akademiker, som ibland är goda forskare men usla pedagoger.
Karin Mäki-Kala
Liberala Studenter