Sverige ligger i framkant inom EU på många områden: den gröna omställningen, digitaliseringen och jämställdheten för att nämna några.
Trots att vi i många avseenden är en föregångsnation på jämställdhetsområdet finns dock en parameter där vi hör till unionens bottenskikt: företagande.
Bara var fjärde svensk företagare är kvinna. I resten av EU är ungefär var tredje företagare kvinna. I Luxemburg som är bäst i klassen är nästan varannan företagare kvinna.
Om man som jag tror att förmåga, drivkraft och uppfinningsrikedom är hyfsat jämnt fördelat mellan kvinnor och män så innebär ojämställdheten bland företagare att det finns stor förspilld potential bland landets kvinnor. Nya innovationer som aldrig ser dagens ljus, nya tjänster som skulle förenkla människors vardag men aldrig når marknaden, och nya jobb som aldrig skapas.
För att tillvarata potentialen och släppa den fulla kraften i kvinnors entreprenörskap fri så behövs flera insatser. Attityder behöver förändras, myndigheter måste bli bättre på att mäta och följa kvinnors företagande och skolan behöver bli bättre på att utbilda i entreprenörskap.
Det tar tid. Redan idag kan regeringen emellertid bereda vägen för fler företagsamma kvinnor genom att stärka tryggheten som företagare. Att vara företagare är ofrånkomligen förknippat med osäkerhet. Om inga pengar kommer in i företaget, kan man som företagare inte plocka ut någon lön ur företaget. Våra socialförsäkringar gör dock tillvaron som företagare mer osäker än den behöver vara, något som särskilt avskräcker kvinnor från att starta och driva företag.
Som företagare tar det ofta lång tid att få sin SGI fastställd. Det kan dröja månader innan man får någon sjukersättning eller föräldrapenning. Även a-kassan avskräcker många kvinnor från att försörja sig på företagande. Har man som arbetslös företagare t ex en aktiv webbplats – det vill säga försöker återgå i arbete – får man ingen a-kassa. Släcker man däremot ned sin webbplats – vilket gör det svårare att återgå i arbete – har man rätt till a-kassa.
Den som startar företag tar en risk. Om risktagandet faller väl ut och resulterar i ett lönsamt företag och nya jobb är staten snabb med att kräva sin del av kakan: bolagsskatt, moms, arbetsgivaravgifter med mera.
Om risktagandet går i stöpet är man emellertid väldigt ensam som företagare, och staten gör sig ingen brådska att erbjuda den trygghet en anställd har i samma situation. Om vi gör upp med denna obalans kommer fler kvinnor våga ta steget att bli företagare.
Hannah Larsson
Ordförande Företagarna KFV