Debatt: Olikheter gör att vi kan växa tillsammans

Oenighet ses ofta som något negativt. Då är det enklare att knyta näven i fickan. Det måste vi ändra på.
 
Det är enkelt att tycka. Men för många, kanske de flesta, är det enklare att behålla sina åsikter för sig själv, än att höja rösten och öppet komma med förslag som kan leda till förbättringar. Eller att säga ifrån. Att stå ut i gruppen och säga: det här håller jag inte alls med om.

Svenskar målas ofta ut som konflikträdda. Tyvärr ligger det många gånger sanning i detta. Vi är de som gärna ställer oss på överdrivet avstånd från andra som står och väntar på bussen. När vi klivit ombord är det inte ovanligt att vi väljer en plats långt ifrån andra. Allt för att inte stöta sig med någon, inte vara i vägen eller ta plats på ett sätt som kan leda till en jobbig interaktion. 

Det är både konstigt och kontraproduktivt. Vad är det vi tror vi ska hända? Att någon vi inte känt hela livet ska börja prata med oss? Eller tvärtom, att vi får lust att samtala med en okänd människa? Och att det hela leder till att vi har… trevligt? Kanske utbyter oväntade tankar och erfarenheter? Nej fy. Sådant ska man akta sig för. Eller inte.

Frågan är varför det är så vanligt att vi håller oss på vår egen kant? Eller att det är så jobbigt för många att bryta konsensus?

”Personer som har vuxit upp i familjer där det har uppmuntrats att tycka olika och ses som något lekfullt och utvecklande kan känna sig mer säkra i att ge sig in i obekväma diskussioner”, säger Anneli Östling, relationsexpert, till Dagens Nyheter (15/7). Resonemanget är rimligt. Är man uppvuxen med att det är okej, till och med självklart, att tycka olika, så har man detta synsätt med sig in i vuxenlivet. Lika rimligt är det – tyvärr – att de som inte vuxit upp på samma sätt drar sig för att tycka högt om det inte följer den redan dragna linjen.

Inte minst i arbetslivet ses det ofta som positivt att inte anpassa sig till gruppens åsikter eller att ifrågasätta. Så borde det inte vara. Tvärt om. Att inte tycka lika är många gånger positivt. Att säga att man inte håller med kan få andra att ifrågasätta sina resonemang. Kanske kan man mötas i en gemensam åsikt eller hitta en bättre väg framåt. 

”Konflikter är en starkt bidragande orsak till sjukskrivningar”, säger Sofie Johansson, chefsanalytiker på Brilliant, till SvD (04/05 -19). Och det är förstås sant att konflikter på arbetsplatser kan leda till en destruktiv spiral. Men om man däremot tar tag i konflikten, lyssnar och låter människor komma till tals och fokuserar på att nå lösningar, kommer ofta något positivt ur olikheterna. Men det gäller att våga stå upp för vad man tycker och lossa den där knutna näven i fickan.

Fördelen med att ta steget och faktiskt säga vad man tycker, är att man öppnar upp för en möjlighet till förändring. En som i den bästa av världar kan leda till förbättring.

Inga konflikter är enkla. Men det är de tysta konflikterna, den oro och irritation som aldrig på riktigt kommer upp till ytan som är verkligt destruktiva. Konflikter som ges en chans att tas itu med, har en chans att leda framåt istället för nedåt. Därför måste vi uppmuntra varandra att sluta knyta nävarna i våra fickor. Att istället våga stå upp för att vi tycker olika. Att inte hålla med varandra är inte detsamma som att tycka illa om varandra.
Tvärtom är det våra olika åsikter som gör att vi tillsammans kan växa och ta oss framåt. Både som människor och kollegor.