Fattigdomen för personer med så stora funktionsnedsättningar att de tillhör LSS-gruppen har accelererat under senare år. Det har skett på grund av dåligt anpassad aktivitets- och sjukersättning med hög skatt, och orimligt höga hyror i gruppbostad kombinerat med ett icke anpassat bostadstillägg. Detta beror helt och hållet på beslut tagna av våra ansvariga politiker.
Olagligt för att Lagen om stöd och service (LSS) utlovar ett liv som alla andra med goda levnadsvillkor. Olagligt för att FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i artikel 28 erkänner rätten till en tillfredsställande levnadsstandard för personer med funktionsnedsättning och dennes familj: tillräckligt med mat, kläder, en lämplig bostad och ständigt förbättrade levnadsvillkor.
Vi i FUB brukar säga att det är okunskap som orsakar försämringar i LSS, men när det gäller LSS-gruppens ekonomi handlar det snarare om medveten bortprioritering från våra politiker. Ansvariga politiker är genom ett stort antal statliga utredningar och rapporter väl informerade om hur illa det ekonomiska läget är för LSS-gruppen. De kan inte heller skylla på att FN-konventionen är otydlig. I dess artikel 28 är det tydligt att personer med funktionsnedsättning har rätt till samma positiva ekonomiska utveckling som medborgare i övrigt.
Funktionshindrade med aktivitets- eller sjukersättning tappar år efter år i köpkraft. Medan löntagares löner ökat med 27 procent från 2009 till 2019, har sjukersättningen bara ökat med 12 procent. Till detta kommer att just den här gruppen betalar mer relativ skatt än andra grupper. Nettoinkomsten efter skatt för personer med garanterad sjukersättning 2019 var 7500 kronor i månaden, medan minimilönen för personer utan yrkeserfarenhet var mer än dubbelt så hög, 16300 kronor per månad. Man behöver inte vara expert på ekonomi för att inse att det varken är rimligt eller förenligt med vad våra lagar föreskriver.
Det är orimligt att vi lämnar personer med svåra funktionshinder i dubbelt utanförskap. Dels ett utanförskap som beror på funktionsnedsättningen som många gånger gör det svårt att delta i samhällslivet. Dels ett utanförskap som beror på livslång fattigdom som gör att man inte har ekonomisk möjlighet att delta. Det är inte rimligt att många i hela sitt vuxna liv ska gå minus varje månad och hänvisas till livslångt försörjningsstöd.
Självklart har vi råd att ge dessa medborgare ett liv som oss andra med goda levnadsvillkor. Självklart ska även LSS-gruppen kunna ta del av våra allmänna välfärdsförbättringar.
Allt annat är en onödig fattigdom och en skam för vårt samhälle.
Kjell Clasborn
FUB Sörmland
Harald Strand
Förbundsordförande FUB