”Det där barnet har inte fått kärlek.” ”Sluta dalta, säg till på skarpen!” ”Ge ungen medicin så vi får lugn.” ”Knarkar du ditt barn? Fiskleverolja funkar lika bra!” ”Utbilda föräldrarna!”

Fördomarna haglar över föräldrar till barn med NPF-diagnos och ändå finns nog inga som lägger så mycket tid på att deras barn ska passa in som just NPF:arna. När man får ett barn som behöver annorlunda, så får man också en massa nya ”vänner” på vägen. De heter saker som HAB, BUP, Hjälpmedelscentralen, Försäkringskassan, LSS-handläggare, specialpedagog med flera. 

Liksom alla relationer kräver även de här kompisarna tid för att vänskapen ska fungera och hållas vid liv. Många föräldrar till barn med funktionsnedsättningar tvingas ner i arbetstid för att klara av att hålla bollarna i luften, andra blir sjukskrivna av utmattning.  

Jag kan inte räkna alla timmar jag suttit i utbildningar kring mitt barns svårigheter och min roll som förälder. Värdefulla utbildningar med tips för att klara av vardagen. 

Och det gör vi oftast – klarar vardagen här hemma alltså. Det är först när den oförstående omvärlden knackar på som kaoset bryter ut.

När min son var sju år blev han hemmasittare. Han var, trots sin ringa ålder, utbränd. Oförståelsen kring hans individuella behov och att tvingas in i sammanhang som var rent skadliga för hans psykiska mående tog knäcken på honom. 

Utbränd av skolan. Egentligen är det inte konstigt att så många NPF-elever slås ut. Det är inte rimligt att tro att alla barn mår bäst av att gå i samma klass eller ens skola, och det är befängt att tro att lärare ska ha kunskap att hantera elevernas särskilda behov utan någon utbildning inom området.

Nu föreslår Kristdemokraterna att bildningsnämnden ska ordna utbildningar för föräldrar till barn med särskilda behov – något som redan erbjuds genom till exempel HAB och BUP. I stället för att gå till botten med det verkliga problemet faller KD tryggt tillbaka på sitt återkommande mantra om föräldraansvar och passar på att leverera en tillsynes önskvärd Quick-fix på ett omdebatterat problem. 

Men de här familjerna behöver inte ännu en utbildning. De behöver en skola som inte har sönder deras barn.

I stället för fler föräldrautbildningar föreslår jag:

– Fler resursklasser.

– Lägg ner planerna på storskolan och skapa förutsättningar för landsbygdsskolorna att vara ett alternativ för de elever som behöver ett mindre sammanhang.

– NPF-säkra hela skolorganisationen. Utbilda all personal och skapa NPF-tillgängliga skolmiljöer – det gynnar alla elever!

Johanna Ek

Funkismamma och medlem i Liberalerna i Katrineholm