Barnafödandet i Sverige är det lägsta på 50 år, 1,5 barn/kvinna. Behovet för att befolkningen inte ska minska är över 2 barn/kvinna. Orsaker finns många, osäkert världsläge, osäkra ekonomiska tider eller (värst av allt) ett samhälle som inte alltid är särskilt barnanpassat.
När, enligt Rädda Barnen, ett barn av tio växer upp i ekonomisk utsatthet, är det kanske naturligt att nativiteten går ner.
I skolans värld får detta snabba följder i och med att behovet av förskoleplatser minskar, samtidigt som vi vet att denna ”dal” i demografin kommer att följa med genom hela generationer. Ur de födda barnens perspektiv kan man tänka att arbetsmarknaden kommer att bli gynnsam för dessa, förutsatt att de kan ges en kompetens som framtiden kommer efterfråga.
Ur det stora samhällsperspektivet blir farhågorna allvarligare när frågor som ”Vem ska ta hand om oss när vi blir gamla?” eller ”Kan vi kompetensförsörja alla som efterfrågar specifik kunskap i framtiden?” ställs.
Sveriges Lärares svar på frågorna är: Satsa hårt på utbildningssektorn. Se till att utbildning blir likvärdigt tillgänglig och stötta tidiga insatser på alla upptänkliga kvalitativa sätt. Värna skolans arbetsmiljö. Investera i framtiden.
Ur Sveriges Lärares perspektiv ser vi utmaningar och möjligheter i nuläget. Utmaningarna är lätta att förstå. Vi inser att läraryrket i alla dess skepnader måste bli attraktivt att välja, att vara i och att vilja vara kvar i.
Här krävs ett ansvarstagande från alla huvudmän men även ifrån riksdag och regering för att alla kommuner ska kunna erbjuda yttre och inre förutsättningar som lockar till skolans värld. Ett yrkes status avgörs av några faktorer som tillsammans ger ett slags ”rankingresultat”.
Det handlar om autonomi i yrket, ett utvecklat professionsspråk, ett vetenskapligt grundat förhållningssätt men också om lön och villkor. Om lärare är en profession eller en semiprofession i nuläget kan diskuteras eftersom alla parametrar inte kan anses uppfyllda.
Möjligheterna i situationen utgörs av en större möjlighet i att, för framtidens skull, bemanna förskolor/skolor med utbildade lärare i högre utsträckning.
När förskolelokaler friläggs, kan vi passa på att minska gruppernas storlek så att de mer liknar Skolverkets rekommendationer. I skolan kan vi stärka lärandet med ett tvålärarskap för de yngre samt prioritera förutsättningar för en god undervisning för alla. Kostnadsdrivande? Kanske i det korta perspektivet men på lång sikt säkert en samhällsbesparing.
Bo Sundahl och Alexander Broberg
Sveriges Lärare, Katrineholm